Resan med mig själv – En betraktelse i att vara Jag (del 4)

FÖR ATT INTE PEKA UT NÅGON! FINNS DET DELAR AV DENNA BERÄTTELSEN SOM JAG MEDVETET HAR VALT ATT UTELÄMNA.

Jag har påbörjat en resa där jag vill hitta mig själv i min diagnos. Kanske denna resa kan hjälpa mig framåt i livets snåriga djungel. Men jag vet också att det är en resa där jag måste ”blotta min strupe”… Inte för någon annan utan för mig själv. 
Samtidigt som jag är glad att jag har tagit det här beslutet, skrämmer det också mig Väldigt mycket! Men jag vet att jag har stöd. Patrik finns där, min Marie finns där. Detta är en historia jag måste berätta för att kunna gå vidare och faktiskt kunna fortsätta det goda liv jag har Nu.

Det jag skall skriva Nu är bland det svåraste jag varit med om. En del är fragment av minnen som ibland dyker upp, En del är min historia så som jag kommer ihåg den. Är det sanning eller bara hjärnspöken för att dölja något annat? Egentligen är hela min uppväxt dolt i en dimma och jag vet inte alltid riktigt vad som är sant eller som bara är fragment av minnen. Detta har jag levt med i 40 år, men Nu är det dags att få det ur mig. Det är dags att läka Mig själv och framför allt börja Läka mig själv!
Om detta är det som verkligen hänt eller inte? väljer jag att inte spekulera i, men detta är händelser som jag kommer ihåg dom. 

Bland dom fragment som dyker upp är att jag som liten, jag kanske var 5 eller 6 år, skulle lära mig duscha. *hmm* det här kräver en förklaring. I det huset där jag växte upp var duschen och bastun i källaren i ett suterränghus. När man släckte lampan blev det beckmörkt. Vad som hände där och då, är lika svart som det var i källaren när man släckte ljuset. Men något hände i den duschen i källaren i det huset.

Vad som också dyker upp ofta i mina mardrömmar är bastun som låg bredvid duschen, jag hatade dessa 2 rum, jag var livrädd för att gå ner där även som ung vuxen.
Jag ser också andra tillfällen framför mig där jag ser början på en händelse för att sen inte komma ihåg mer. Vad som än hände? är det fortfarande svaga fragment av minnen där jag är Ensam och utan Någon som älskar mig. Detta pågick vad jag kommer ihåg under lång tid. Men som sagt detta är svaga fragment av minnen. Idag duschar jag helst ensam och med låst dörr, även om jag är ensam hemma. Ibland struntar jag till och med i att duscha för att slippa minnena!

Jag kommer också ihåg en mattpiskare av rotting, ja än idag får jag kalla kårar av att bara se en sådan. Min mamma använde sig av fysiska bestraffningar. Jag kunde bli bestraffad för både det ena och det andra. Oftast var det småsaker eller egentligen för ingenting alls.

För att Ni skall förstå vill jag lämna en kort förklaring, I familjen fanns en 9 år äldre fosterbror som var familjens biologiska barn. Som jag kommer ihåg hade han det rätt bra och fick växa upp som barn växte upp. Oftast var det när jag ”lånade” hans saker som bestraffningar utdelades eller när jag rörde andra saker som var hans. Jag skall bara nämna min biologiska syster som kort i detta, men då hon inte har samma minnesbilder som mig så lämnar jag henne utanför! Men ofta så lånade jag hennes saker också trots att jag visste att jag skulle bli slagen. När jag var 9 år kom det också en biologisk lillebror till i familjen. Och då var det också diverse bestraffningar som var gällande. Men jag lämnar Nu mina syskon då dessa inte är en del av historien.

Min mor var väldigt medveten om sig själv och vad grannarna tyckte. Oftast kunde man inte röra sig ute på byn eller för den delen gå ut med soporna utan att klä upp sig ”-Tänk på vad grannarna skall säga.” Givetvis var detta också en grund för bestraffning, man gick ut i fel kläder.
Det fanns många saker som var grund för bestraffning i det hemmet. Det finns säkert flera saker som hände i det hemmet men som min hjärna valt att Inte komma ihåg.

När socialsekreteraren kom på hembesök sades det att jag var en pojke med Väldigt livlig fantasi och som gärna fabricerade sanningen. Det må vara så, men mina fragment av minnen och min mardrömmar säger något helt annat.

Detta är en del av min historia (som jag kommer ihåg den) hur det var att växa upp i min fosterfamilj. Än idag är det smaker, lukter och händelser som får mig att komma ihåg ännu ett fragment av det som hände. Men Jag lämnar Nu denna biten av min historia Men helt plötsligt känns det lite lättare att prata om. En del av min läkeprocess och en del av att älska mig själv!

Men detta är kvinnan vars kärlek jag kämpat för att få!!

I följande delar skall jag fortsätta försöka berätta hur mitt tidigare liv har påverkat, men framför allt hur ”mamma” har påverkat mig och hur jag har levt mitt liv. Hur den här kvinnan skapade den obehagliga människan jag en gång varit.