Veckan som har gått
Vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta veckan som har gått, mycket eller nja en del har hänt, men inget har egentligen gått framåt… Kalla det otålighet eller vad Nu Patrik brukar kalla det. Svårt att hålla skenet uppe när det snackas en massa utan någon direkt handling…
Jag sitter fortfarande på en obekväm stol utan skärm och jag har fortfarande min sysselsättning utan att något speciellt har hänt. Jo jag har krockat lite med ev av cheferna på min Sysselsättning.
Eller snarare Hen har valt att lyssna på vad hen tror jag säger istället för att lyssna på Vad jag säger… Lite som att hen kommunicerar Om Mig Inte Med Mig… Det är väl veckans mest spännande, men att kalla det första gången…?! Nja, brukar väl vara så när Hen är inblandad i samtal… Och det är jag som hamnar i skottgluggen då jag är lite för ärlig och har svårt att hålla tyst.
Något annat som kan sättas på +-listan är väl lunchen med en väninna i lördags det enda negativa i detta är att Vi hamnat i otakt med tvätten och att Vi får tvätta lite när det finns tid och möjlighet… Och familjerådet blev avglömt. Så när jag inte har min sysselsättning så tvättar jag Eller städar… men nu lämnar jag ämnet lite… det var ju lunchen jag skulle skriva om, jättetrevligt och helt Ok, kanske mer än bara ok, en rätt skön avslappnad stund med trevliga samtal och god mat. Sen att man hittat ännu ställe att lägga till favoritlistan över restauranger i Växjö!
Oj jag glömde ju berätta om min nya telefon jag faktiskt har köpt, (vilket är positivt) men Innan det blev aktuellt hade jag en diskussion med Patrik som inte precis var till min fördel, men med Goda argument och fakta tyckte han till sist att det var Ok, trots han ovilja till allt vad abonnemang och fakturor heter. Sen att jag har försökt förklara för honom att sådant är livet och att jag faktiskt mer än väl klarar av det ekonomiskt, Utan att Vi blir lidande. Jaja det var väl grogrund till en konflikt, men han räddade den snyggt och vuxet. Och det slutade med att jag Fick köpa mina nya telefon. Jag är faktiskt rätt nöjd men jag har mycket kvar att lära om hur den fungerar och allt sådant men det får ta den tid det tar att lära sig.
Sen att jag börjat fundera på det här med mitt boendestöd, är det bra eller dåligt? Eller som min kära syster skulle frågat sig, vad vinner jag på det? På sista tiden då det grundat sjukdom, semester osv. inte funnits tid till att vi har träffats har jag någonstans Inte saknat det, lika. SÅ jag vet inte hur jag skall göra framöver, Hon känns snarare som en belastning och ibland undrar jag om Hon har gaddat ihop sig med Patrik. Sen att jag inte riktigt fått den hjälp jag har bett om? Ja jag vet inte om det är bra eller dåligt för mig?
Men det är väl den gångna veckan i stort, inte mycket som har hänt trots att det har hänt en del…?! Men många frågor som har kommit upp till ytan. Bryta delar av min sjukersättning och börja arbeta? Lämna mitt boendestöd? Börja lyssna på mig själv och se min egen potential? Eller leva kvar i ett vakuum utan egentligen komma framåt?
