Pengar, Roten till allt ont. del 2

Jag skall försöka avsluta det här inlägget… I den här delen försöker jag förstå varför pengar är SÅ viktigt för mig.

Efter att att biluthyrningsfirman Och banken insåg att något galet, var det ju bara att försöka rädda det som räddas kan. Vi ville ju ha tillbaka våra pengar. Efter några timmar och många telefonsamtal, så hade vi fått till det. Vi skulle få tillbaka våra pengar men det kunde dröja 7-10 dagar… *hmmm* 
Jaja Vi skulle iallafall få tillbaka pengarna. Och det var ju allt Något. Efter 3 dagar fanns så pengarna tillbaka på vårt konto. Allt frid och fröjd om dom inte räknat med en kursförändring. Grundbeloppet var dragit i Euro och hade blivit tillbaka satt i Euro. Men på 3 dagar hinner det hända saker + att banken hinner dra en massa avgifter.

Så nästa kontakt med biluthyraren var i en annan ton. Vi ville ju ha Alla våra pengar Vi INTE hyrt bil för. Men Patrik löste detta också och Vi fick till och med lite extra i Goodwill… Men dom där resterande skulle ju också dröja 7-10 dagar? Ja ja vi hade iallafall lite pengar kvar men skulle det räcka i 2 veckor. Igen har Totte varit beredd att rädda situationen, Problemet är ju bara att det finns inte mera tillgängliga medel att rädda situationen med! *hmmm* Så en massa oro inför detta och om Vi skall ha mat månaden ut. Patrik hade ju inte så mycket att han kunde rädda oss, inte ekonomiskt iallafall. Men jag försökte intala mig att Vi iallafall klarar oss så länge Vi samarbetar!
Förhoppningsvis är den här historien slut här om några dagar, men man vet ju aldrig?!

Nästa kalldusch gällande pengar är kanske lite mera banal, men det gör mig fortfarande lite arg och ledsen. 
I somras sökte både jag och Patrik fondpengar som skall utbetalas Nu i december. När Vi kom till stan den här veckan låg det ett brev som var adresserat till Jansson Lindblad? med ett besked om att Någon hos oss blivit beviljad fondpengar. Men då följdebrevet inte angav någon av oss, var jag tvungen att ringa. Vem av oss har fått beviljat pengar. Givetvis var det Patrik. Mitt namn fanns inte överhuvudtaget. Iallafall inte i den fonden.

PANIK!!!!! Men får Inte Jag?? Givetvis surnade jag till och började oroa mig över detta. Varför får Han och inte Jag? Jag har ju kämpat hela mitt liv och fått slåss för där jag är idag…

Så Nu sitter jag här funderar, ja jag kunde inte sova riktigt! hur det blivit så här.
Varför är jag så noga med pengar, och varför blir jag nästan aggressiv när Patrik får? (jaja Nu vet ju jag inte om jag får?)
För att försöka analysera mig själv så tror jag det har med att jag alltid fått kämpa med att få pengarna att räcka. Mina tidigare partners har väl räddat mig många gånger och jag har levt rätt gott… Hus/Sommarstuga/Bilar osv. men det har inte varit mitt. Och när relationen har tagit slut är det jag som stått på bar backe utan Något. typ jag har stått med en resväska med kläder utan Bostad eller Pengar till mat. Jag har fått Tigga av den kommun jag har befunnit mig i för att få bostad och mat. Jag har nog lovat mig själv att jag Aldrig skall hamna i den situationen igen! 

Allt detta ändrades när jag för något år sedan lyckades skaffa ett eget Hyreskontrakt UTAN att någon kommun varit inblandad, (kommunen har inte ens skrivit på borgenskontrakt för min del! Jag har skaffat mig en Egen telefon och jag har inga skulder på det jag äger just Nu. Jag har börjat bygga upp en skaplig ekonomisk plattform, Detta genom att kämpa och slåss för mig själv. 
Sen när jag träffade Patrik för 2 år sen och Vi beslutade oss för att inleda en relation är det jag som varit den ekonomiskt starka av oss och jag har Gillat det. Kanske hat lite med mitt sjuka kontrollbehov att göra. Pengar är makt och jag har pengar!
jag har kommit med förslag om ett gemensamt hushållskonto där Vi varje månad sätter av lika mycket pengar och därifrån betalar Vi det gemensamma. Det är jag som har kommit på det här med ett gemensamt semester/buffert konto. Allt för rättvisa och att Patrik inte skall känna att jag betalar för honom. Ja han framförde det för något år sedan. Att han hade dåligt samvete att jag många gånger betalade både semester och hjälpte honom ekonomiskt när han behövde det.

Helt plötsligt visar det sig att Patrik kanske kommer att ha mer pengar än mig och han sitter ju bara framför datorn (jaja han gör Mycket mer än  så, men min blogg, min tolkning!) Varför får Han inte Jag…!

Jaja för att binda samman allt det här… Min känslighet över pengar har nog mycket med min själviskhet att göra. Jag borde Ju glädjas att han faktiskt kan köpa vinterskor och kläder och julklapp till mig. Men istället har jag vänt och twistat om det i min egen hjärna. 
Är det rädslan att stå på Bar backe igen? Är det Svartsjuka? Eller varför inte mitt Kontrollbehov? Ja många frågor jag skall fundera ut och komma på svar på! Jag borde ju vara glad för Patriks skull, men det känns inte så just Nu…

Jaja detta var det här inlägget, där jag ifrågasätter mig själv och min ”obssession” med pengar?

När Vi ses igen här är väl när jag jag gör min lilla årsberättelse… och göra en närmare presentation av vår (läs Patriks) katt och varför hon gärna myser mer med hos Mig än hos Patrik =)=)

Jaja liten update! Ännu lite mera pengar från biluthyrningsfirman har ramlat in på kontot =)=) Jag har nog lovat mig själv att jag Aldrig skall hamna i den situationen igen! 

Dags att diska och Lussa för Patrik. Härlig Lucia alla läsare!