Igår, Idag, Imorgon…

Idag har jag gjort något alldeles för mig Själv…

För att kunna förstå måste man veta lite om min bakgrund. När jag var 12-13 började jag få en massa anfall. Min fostermor väl hjälpa och skickade mig på diverse undersökningar. Det jag minns av dessa är inget positivt. Nålar innanför huden på huvudet, MR undersökningar, EEG, Psykologer, Teurapeuter, Läkare… You name it. 

Man kan säga att jag under 1 års tid gjorde flertalet undersökningar och testade ett otal mediciner. Oftast utan effekt eller verkan. Jag blev enligt mig själv en testkanin och det var Hon som höll i trådarna. Vi kan stoppa där, men efter allt detta valde jag att Sluta gå till sjukvården. Jag flydde för allt vad jag kunde och det fortsatte jag med. Så i praktiken finns det väldigt få, om ens några journaler om min epilepsihistoria… Jag har fått tid hos neurologer men jag har valt att gå därifrån. Jag har nekat dom att hjälpa mig då jag inte vill bli deras nya försökskanin (igen)… Det man hittar är 30 år gamla journaler på en ung kille som Thorsten. Sen finns det inte mer. Jag har flytt vården och vägrat dom hjälper mig.

För några veckor sen tyckte min husläkare att jag skulle göra ett nytt försök… och idag var det besök på huset… Lukten av sjukhus, korridorerna, väggfärgerna. Allt det som Jag kopplar ihop med lidande och pina. Flashback av tanten som drog mig runt till allsköns ”kvacksalvare” och gud vet vad. Skräcken att få nålar instuckna i huvudet. Bli uppvisad som en trofe, okända människo som skall klämma och trycka. Läkare som är sponsrade av allsköns medicinföretag… det oförståeliga språket… Tanten som står bakom, som aldrig frågade om Jag ville.

Det var en del av bakgrunden för min rädsla och vägran att besöka ett sjukhus. Men här satt jag i förmiddags utanför undersökningsrummet, livrädd för vad som skulle ske! Kroppen i ”escape-mode”, redo att på nytt fly… 

Väl inne hos läkaren (en rätt snygg och sexig sådan måste jag erkänna) så börjades det. Vem är Jag och Vad Ville jag? Första gången en läkare frågar. Vad Jag vill och Varför… Så jag började mitt väl inövade tal, där jag hade planerat mina ord i minsta detalj… Men han började fråga om saker som väldigt få vet om Mig och min bakgrund… Sådant som jag för länge sen låst in och valt förneka…  *Warning, Warning* Varningslamporna gick igång direkt. *Var är min jack? Min väska? När går nästa tåg hem? Kan jag flytta från stan? skall jag bara ge upp och fly? Vad säger Marie? Skita i Patrik! ny stad! nytt land! Börja om på nytt? 1000 och åter 100 miljoners tankar….

Men jag satt kvar och skruvade mig på stolen… Minnen från jag var.14 år.kom tillbaka, minnen från det som varit. *Vad har han för rätt ställa sådana frågor. Vad har det med min epilepsi och göra? Vaddå journaler? Han är läkare och ingen jävla psykolog…*

Men jag satt kvar dock tvivlande om det här Var så jävla smart…! ”Totte ver. 2017:1265″… Den nya och förbättrade Totte! Hur skulle han göra? Då började läkaren förstå att det var inte en 42 årig man han hade framför sig. Det var en Livrädd, Skrämd 14-åring som satt där. En liten pojke som blivit skrämd och utnyttjad, en pojke som helst av allt ville fly. En pojke som blivit tvingad att sitta där och våndas.

Men Jag bestämde mig där och då. Dags att se faran i vitögat, dags att agera vuxligt… med en ny mjukare ton började läkaren förklara att han ville starta en Ny Ep-utredning, men på mina Villkor! Han förklarade att allt kommer att ske mjukt till och Jag får bestämma själv vad jag går med till…! Så i höst/vinter blir det några resor och besök till Lund. Allt kommer ske på mina villkor…! Jag bestämmer Själv vad jag vill gå med på! Han gör Inget Utan att prata med mig först!!!

*Wow* jag har påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv. Där Jag bestämmer! 

Skulle Patrik inte funnits… och han är med mig på den här resan… Hela vägen! Ja då skulle jag vara på Flykt Igen!