Om Gudstro, Kyrkan och Miljön

Patrik har lockat med mig på en ”sommar-alpha-kurs” ett ställe där man under söker sin kristna tro. Men jag som Nu inte tror utan att kalla mig ateist eller kanske snarare jag tror på Något/Någon men jag vet inte riktigt vad.
Så här några tisdagar samlas vi i Ulriksbergskyrkan just för att diskutera och prata om kristen tro och Gud.

Vi har väldigt trevligt men jag har fortfarande inte kommit fram till något alls utan snarare att det är roligt att träffa Nya människor i ett forum där jag känner mig välkommen. Jaja det om det och tillbaka till det med min personliga tro. Jag är fortfarande i ett stadium av undrande. Och Jag vet ännu inte om Bibeln och dess Budskap är något jag kan ta till mig. Idagsläget tror jag att jag Inte är beredd att göra detta.

Men Vem känner Guds Vägar? =)

Jag ställde frågan just under en sådan här träff, jag har levt genom ett helvete och ofta bett till Gud om hjälp, men jag har stått där ensam. Hur kan det då finnas en Gud som skall hjälpa genom min tro.

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.

Detta ämne är säkert något jag lär komma tillbaka till många gånger.

När jag stod och diskade idag =) Ja jag vet hur man diskar och hjälper gärna till hemma med detta så skulle jag kasta lite av avfallet. Då såg jag hur dåliga Vi (Jag och Patrik) är på att sopsortera.

Tänk om bara Vi skulle bli lite bättre på detta? Hur mycket skulle inte 2 personer spara miljön?

I Växjö kommun är vi ca. 90000 människor och om varje människa skulle bli bättre på att sopsortera hur bra skulle det inte bli då?

Och för att knyta ihop säcken, om Gud nu har skapat jorden och vår miljö borde ju Han glädjas om Vi gör iallafall lite för att spara jorden åt våra efterkommande