Mina Kärlekar – Jag gläntar på dörren till mitt liv ?! (del 1)

Nu har Patrik varit huvudperson FÖR mycket i den här bloggen så det är dags att jag också kliver fram och tar lite plats.

Kanske jag öppnar en dörr som varit stängd alldeles för länge. Jag kommer inte skriva FÖR mycket, men Du som läsare kanske kan få perspektiv till nästa gång vi träffas? Vissa delar har jag medvetet utelämnat då jag inte vill öppna dörren allt för mycket. Jag har levt ett liv där jag alltid sett till att ha en partner Alltid äldre än mig!? Kanske en rest av att sakna en ”fadersfigur” eller varför inte ett sökande efter en ”fadersfigur” men vad vet jag. Jag har haft fler partners än vad som förekommer här men dessa är en del av dom som jag faktiskt delat mitt liv med och dom hamnar lite högre upp på listan.

Idag är jag i en relation som är helt omvänd. En yngre kille som inte haft det lätt i sitt liv och Nu är det min tur att ta hand om någon. Men jag borde ju faktiskt vara expert på det när jag alltid varit yngst i mina relationer.

Ni som följer mig vet att jag använder namnet Totte. Något jag valt att använda sen jag var 18 år, då jag faktiskt köpte det. Idag är jag väldigt nöjd med det och ångrar inte en sekund att jag bytte. Jag passade på att byta mitt efternamn Också. Men nog om mitt namn, det hela handlade ju om Mig.

Jag är typ sådär 23 år gammal (min alldeles tideräkning) och har varit det dom senaste 20 åren =). I väldigt unga år bodde jag med min syster i en fosterfamilj (i en liten by i NÖ Skåne) men jag valde att flytta därifrån när jag var 16 år. Mitt boende då var något som kallades Tonårshem, ett hem för Tonåringar helt enkelt =)

I gymnasiet hade jag bestämt mig för att bli bagare, jag hade ju lagat mat sen 7-8 års ålder, så Givetvis hade jag den kunskapen redan. Och varför lära sig något man redan kan? Så därför blev det Livsmedelsteknisk utbildning med inriktning mot bageri och konditori. Om Nu sanningen skall fram kan det nog också haft något att göra med mina betyg eller är det bara jag som har svårt att erkänna? Här stod jag ut i 3 långa år, jag skulle ju få ”högskolekompetens”????

Sagt och gjort jag fick min högskolekompetens med ett betyg på 4.9 enligt den Dåvarande betygsskalan, tror att det var den där extra matten som drog ner betyget =(

Efter det bestämde jag mig för att söka mig väck från Sverige, var rätt trött på det här landet, och jag var ju inte ens svensk medborgare? Men det är en Helt annan historia som får berättas en annan gång.

Så 19 år gammal beslutar jag mig för att emigrera och slutmålet var Storbritannien?! Och London, jag hade fått arbete som Daemi Pastry Chef. På svenska språket är det typ ”hotellbagare”… Man bakar bröd och gör desserter. Kanske inte drömyrket men ändå bättre än ingenting alls. Hur det sen gick här, ja den historien tror jag aldrig ni lär få höra?! =)

Inte långt efter att jag emigrerat till London valde jag att flytta hem igen. Denna gången hamnade jag i Småland för första gången, här träffade jag P som höll på med marknadskonfekt. Så det blev en J**la massa resande här också för att sälja det vi tillverkat.

Då han var LITE äldre än mig, så funkade det inte vidare länge och jag valde att söka mig vidare här i livet, jag hamnade i Stockholm där jag träffade en av dom få jag Faktiskt älskade… N?! Ja vi valde att ingå partnerskap. Men sett så här i efterhand undrar jag om det verkligen var kärlek eller var det för att vi skulle ha en chans att flytta utomlands. Som två homosexuella män var det smidigare att ha ingått partnerskap istället för att vara ett vanligt par?

Kanske skall berätta att N arbetade inom flygindustrin och detta gjorde att vi hade möjlighet att både  flytta och resa runt om i världen. Någonstans långt djupt inne tror jag faktiskt att det var kärlek, han kommer alltid ha en speciell plats i mitt liv. Men Jag tycker det är dumt att titta i spegeln och se det som ligger bakom än. Någonstans i det hela fungerade det inte och det hela tog slut med att jag flydde till Danmark. Det land där jag har mitt biologiska arv.

I Danmark såg jag också till att skaffa mig en partner K, han var nog en vad jag idag skulle kalla mes. Han var givetvis också Äldre än mig. Jag var hans första pojkvän och sambo. Tillsammans skaffade vi en kolonistuga (men denna får jag återkomma till) där vi tillbringade somrarna. Dock så var hans oerfarenhet på området kärlek och ta hand om sitt hem väldigt dåligt och det slutade med att jag var både Husfru, Älskare och Pojkvän. Inte riktigt vad jag anser vara rättvist, men nu blev det så.

Ja detta var en del av mina kärlekar, jag älskade nog dom men ändå inte? ”Sorry Guys!”