Resan med mig själv – En betraktelse i att vara Jag (del 2)

Jag har påbörjat en resa där jag vill hitta mig själv i min diagnos. Kanske denna resa kan hjälpa mig framåt i livets snåriga djungel. Men jag vet också att det är en resa där jag måste ”blotta min strupe”… Inte för någon annan utan för mig själv. 
Samtidigt som jag är glad att jag har tagit det här beslutet, skrämmer det också mig Väldigt mycket! Men jag vet att jag har stöd. Patrik finns där, min Marie finns där. Detta är en historia jag måste berätta för att kunna gå vidare och faktiskt kunna fortsätta det goda liv jag har Nu.

Jag varken kräver eller vill att Ni skall tycka synd om mig. Detta är vad som har hänt och det kan Aldrig göras ogjort.Men detta är saker som jag Aldrig berättat för någon annan, jag är tvungen att berätta Min historia för att Jag och Ni skall förstå varför jag ibland handlar som jag gör.

I det liv jag levde på den tiden handlade mycket om att bli accepterad, att vara normal. På dagtid hade jag arbete på någon välrenommerad restaurang eller hotell, för att på natten bli den stadens största ”hora” (detta är nog ett fult ord att använda om sig själv, men det var ju det jag var. Jag tog betalt för att jag lät andra män ha sex med mig) Att leva det livet tog hårt på både fysiken och det psykiska, men det gav pengar för att fortsätta kämpa för min mors kärlek. Dom pengar som inte gick till alkohol, för att döva skammen och äcklet använde jag till annat. Jag köpte fina kläder och saker för att min mamma skulle acceptera mig. Tänk om mamma kom och hälsade på, då kunde jag visa upp fasaden! Det var pengar från skam, men det var något som kunde köpa mammas kärlek?

Mina syskon hade redan familj och arbete och dom var välkomna hem varje jul och dom firade sina födelsedagar med familjen. Dom var ”rumsrena” nog att få komma hem till ”mamma” och visas upp för släktingarna. Jag minns en jul när jag var mellan 2 relationer, jag kom hem till Vinslöv. Då hade jag levt några år med att förstöra mig själv. Jag var smutsig och hungrig, jag vågade inte gå fram och ringa på dörren för några jular tidigare hade jag blivit avvisad vid dörren. Jag valde att stanna utanför deras hus och smyga i buskarna. Jag såg min mor och familj fira jul i värme och gemenskap, jag som var en del av den familjen? stod utanför i buskarna. Jag vågade inte be att få komma in. Skammen för det jag hade blivit var för stor! Efter denna gång så slutade jag också fira jul i några år. Åren efter detta tillbringades ofta på någon mörk sexklubb där jag lät sälja mig för att kunna köpa den där flaskan sprit jag så väl behövde.

Likadant var det när jag fyllde år, jag väntade på att min mor skulle ringa! Att hon skulle ringa och bjuda hem mig till sitt eller åtminstone säga Grattis. Men den väntan var förgäves. Så jag har firat många av mina egna födelsedagar på något skumt ställe, men jag var inte Ensam?! Trots att mamma aldrig ringde! kämpade jag för hennes kärlek och acceptans.
Allt jag har gjort i mitt liv har gjort för att åtminstone få henne att se mig. Att bli älskad.
Att få hennes kärlek betydde ALLT för mig, att vara en del av hennes familj var mitt mål i livet, hur jag skulle lyckas spelade mindre roll.

Tillsammans med Gud fanns det nu 2 saker till att förneka existensen av, Jul och Födelsedagar.

Ok, nu tar Vi en paus för det här blev lite för jobbigt och det är svårt att skriva med tårar och skakande händer.
I kommande inlägg skall jag försöka berätta hur jag har växt och hur jag med Egen kraft och med snälla människors hjälp tagit mig upp och vara där jag är idag. Jag kommer också försöka beskriva hur jag till sist insåg att kvinnan Jag kallat mamma INTE har något i mitt liv att göra!