Så går livet vidare
Ja Ni kära läsare, vilka veckor det har varit… Men jag har rest mig upp igen efter hatet på FB för nån vecka sen. Jag har också tagit mig i kragen och officiellt slutat på Parketten. Tyvärr funkade det inte och med erbjudande om att få fortsätta i höst… Om jag ville städa?! så har jag insett att Parketten INTE är rätt ställe för Mig…
Jaja Nu tittar jag framåt och bara väntar till nästa vecka då jag skall till det nya stället för att prata med chefen där. På vägen har jag fått ordna massa formalia. Läkarintyg, löfte från Försäkringskassan. Men det går om man bara tar det lugnt och stilla… Jag vet under vilka förutsättningar jag får vara där.
På tal om ordna massa saker själv, jag fick rådet att skaffa en bok där jag skriver ner viktiga saker så att jag inte glömmer. Oh ja det fungerar. Jag behöver inte hålla reda på massa fakta i huvudet utan jag har det nedskrivet i min lilla bok. Enkelt och bra att gå tillbaka om man har lätt för att glömma viktiga saker. (typ telefonsamtal, mail) Speciellt när man har med myndigheter att göra. Sen har väl min funktionsnedsättning lite också med det hela att göra.
Vi har ägnat förmiddagen att STOR-handla. Jag kläckte den briljanta idén att Vi kan låna grannens bil för att slippa dra runt på Allt! Som vanligt hade Patrik invändningar mot det hela, men jag sålde idén vidare med att erbjuda mig att betala för bensin. Så här i efterhand är Patrik nog rätt glad att Vi lånade bilen för Vi kunde göra en massa saker och besöka olika affärer så Vi fick det Vi ville ha. Men något Vi måste träna på är vår kommunikation. Den är inte alltid sådär Jättebra och Ja vi kraschade lite både i affären och i bilen. Helt enkelt för att Patrik inte alltid lyssnar på vad jag Faktiskt säger.
Men detta löser sig Kanske när Vi fått erbjudande om att Gå till en terapeut och där lära oss förstå oss på varandra. Jag hoppas också att min på började ”Neuro-Education” – som Patrik också skall få ta del av kan lära oss att Hur och Varför Vi måste bli bättre på att prata Med varandra inte Förbi varandra. Men det är ett projekt som ligger framåt i tiden.
Nu skall Vi bara (försöka) njuta Tillsammans av sommaren – åtminstone i 2 veckor till Patrik börjar sitt och jag börjar mitt. Kanske kan vår ”osämja” ligga i att Vi bägge är hemma på heltid. Lite svårt att hitta egentid i det hela och Patrik har fastnat LITE för mycket vid sin dator… =(
Jaja detta vara allt för den här gången, får se när inspirationen finns där Nästa gång…
