Namnbyte, Avd. 27 och Midsommar

*hmmm* Hur skall man börja det här inlägget… mycket som sker och har skett och en del har kört i bakgrunden länge en del är nytt…

På min sysselsättningsplats är det samma gamla vanliga visa, har till och med funderat på att ge upp och jah har redan börjat titta på alternativ. Att flytta in i nya lokaler och faktiskt ha ett ställe att gå till känns idag mer som en förbannelse än något positivt. 13 månaders helvete som som jag trodde skulle bli bättre…?! Nej snarare tvärtom, Mari säger att hon är stolt att jag faktiskt har stått ut så länge som jag har stått ut, men jag vet inte om jag står ut längre.
Nu är bara en sysselsättning så jag behöver inte tänka ekonomi. Jag har ju permanent sjukersättning så jag behöver egentligen inte göra något!
Parketten och det jag gör och vad som händer där har blivit en belastning och jag har inte samma goda känsla längre när jag skall dit. Det är tvärtom. Parketten Suger energi istället för att Ge!
Men vad skall jag göra istället. Alternativen är inte så många iallafall inte inom kommunal verksamhet. Kanske skall höra mig för i kyrkan, eller annan verksamhet där man kan vara frivilligt några timmar. Jajaja det får bli sommarens projekt. Hitta något där jag känner att jag faktiskt inte behöver ”slåss” och kämpa för att känna mig Välkommen!

Sen har det här med mitt besök i Lund kommit fram till en ”ny” lösning. Det är avd. 27 som skall ersätta mig för mina resor och så har det varit hela tiden. Så i 7 månader har mitt ärende vandrat rumt i hela region Skåne utan att någon vetat vad dom skall göra med det. (eller så har dom vetat, men inte viljat) Men jag har iallafall kontaktat Patientnämnden i Skåne, så får dom ta över det hela. Ja varken jag eller Patrik kan ju ringa till avd. 27 då Vi redan idiotförklarat dom. Och Då är det meningslöst att Vi försöker förklara för dom.

På tal om Patrik, han har börjat hjälpa mig, men först när Jag HAR bett om hjälp, sen att det inte alltid är bra för hans hjärta. Nu kanske han kan förstå hur det är att leva mitt liv, han kanske får en liten inblick i vad det är jag kämpar emot. När till och med Han blir frustrerad på hur man behandlar mig. Men det är bara bra övning för honom. Nu kanske han kan ha lite mera förståelse för varför jag ibland bara vill sätta mig ner och gråta.
Ja det mesta fungerar med Patrik och jag har senaste tiden fått höra Hur bra Vi är tillsammans, men det finns Alltid saker man kan arbeta på en relation! Sen finns det annat Vi börjat titta på men detta är fortfarande något Vi håller i kretsen av våra närmaste, så får Vi se var det hela leder hän.

Han är ju faktiskt rätt smart också (iallafall ibland)och tyckte att jag skulle kontaktade Skatteverket i hänseende till mina namnbyten och det jag vet säkert (idag) att mitt efternamnbyte Kommer att gå igenom. Nu är det bara att vänta på att mitt förnamnsbyte  också skall gå igenom. Jaja va Nu inte rädda för att jag skall byta bort Totte till Hjalmar, Viktor eller något sådant. Det handlar om ta bort och lägga till… men till detta får jag återkomma när allt är officiellt. Men efter sommaren kommer jag heta något helt annat iallafall i efternamn.

På söndag skall jag stå längst fram i kyrkan och säga några ord då min Syster Mia skall döpa sig… Rätt nervös, men jag har haft annat tänka på så det har inte blivit att jag tuggat sönder naglarna… Jaja nu är Mia inte min Riktiga syster utan hon är Syster i min VALDA familj. Dom jag har valt att ha som familj, då jag tyvärr inte har någon sådan. Så Mamma Mari, Syster Mia… Ja jag får väl utöka den så småningom… =) =) *lol*

Nu sitter jag här och inväntar kvällen då Vi skall till en väninna ute i skogen och fira lite midsommar, Jag känner henne inte så väl utan det är snarare Patrik som känner henne så nog är jag lite spänd, men Vem vet? Kanske en ny vänskap väntar runt hörnet… =) jaja Vi får se hur det går ikväll… Men med detta sagt vill jag önska alla er därute:

EN GLAD MIDSOMMAR!

Så kommer Vi nog att ses Här efter helgen… =) =)