Blev inte mycket sova inatt… 
Tusen och åter tusen tankar och fragment av minnen… Att se hennes namn, hon vill bli vän med mig på FB… Nej hon har inte det värdet. Men OM nu Patrik och jag bestämmer oss för att gå åt varsitt håll, kommer jag i en desperation söka upp henne för att IGEN! bli avvisad. Är det värt att göra mig av med det enda familj jag har… Trots att det på senaste tiden inte varit så mycket famiojekänsla.
Jag är väldigt öppen med mina känslor men sådan är inte Patrik. Seriöst ärlig talat vet jag inte Var han är eller Vad han tänker… ”Poker Face”?! Är han tillbaka på det mörka hemska stället där han tillbringade Många år. Jag gör allt jag kan för att försöka förstå men det verkar som om han inte vill dela med sig. Undrar kan det vara vår jobb-/boende- situation som spökar. Vi vet inte månad för månad om han har jobb eller inte?
Jag vet vad jag gav mig inpå när jag inledde relationen och jag förlorade många sk. Vänner? Men iofs. fick jag en del nya på köpet, som faktiskt står kvar! Jag har blivit en starkare människa också. Just nu väger det positiva över för att Inte avbryta relationen. Vi har för mycket gemensamma planer för att bara låta dom gå i spillror… Patrik har räddat mig och jag tror att jag har räddat honom. Nu Skall Vi bara hitta sätt att lösa det hela på. Blir nog inte singel i år iallafall utan Vi fortsätter kämpa på och göra det bästa av en konstig situation.