Hosta, Halsont och ett besök i Lund

Sagt att jag stannar hemma den här veckan… Skall försöka kurera mig så jag är välkommen till Lund trots nån konstig form av förkylning…! Så jag tycker faktiskt Väldigt synd om mig själv den här veckan. Jag skulle behöva komma hemifrån, men Nu är situationen som den är och det är inte så mycket att göra åt det. Istället blir det RuPaul maraton och en massa vatten.
Det kändes jobbigt att ringa till ”kontoret” och sjukanmäla mig, men vad gör man inte för att man skall må bra?! Här hemma har det varit diskussioner om Patrik skall följa med eller inte till Lund nästa vecka. För att skona VÅR ekonomi har Vi sagt att Vi åker tåg ner på måndagen och han får stanna 1 eller 2 nätter max. Förhoppningsvis kommer det vara så nervöst Utan Patrik att jag får såpass tillräckligt många anfall att jag kan åka hem så snart som möjligt.

Så ni som inte redan förstått kanske förstår Nu att VI har på något sjukt konstigt sätt gjort oss beroende av varandra. Jag tror personligen det handlar om någon sorts trygghet. Jag vet att jag blir frigiven när jag haft tillräckligt många anfall registrerat både på film och EEG. Då borde det ju vara lämpligast att Patrik stannar hemma och att jag åker själv. Men om det Nu skulle vara så enkelt! Det tror ju inte jag om jag frågar mig själv. Det bottnar i så mycket mera. Visst Vi håller varandra uppe men är det Allt? När jag Nu tänker på allt så har vår relation hamnat i någon sorts bekvämlighet. Vi vet att Vi har varandra. Men nu skulle jag ju inte stressa upp mig över vår relation då jag vet att det är så mycket annat på gång. 

Sen det här med min arbetsplats, den känslan jag får där är inte heller den bästa, men jag känner mig själv och det är oftast känslor som inte överensstämmer med verkligheten. Men Vi får se här efter jul och till våren. Dock har jag många betänkligheter, frågor och tankar om det mesta.

Just Nu skulle jag bara vilja avblåsa allt med Lund och vrida tillbaka klockan några år… bli den där patetiska Totte igen… Vältra mig i självömkan och ensamhet. Men då mådde jag ju inte bra och det gör jag inte Nu heller så vad är skillnaden? Sen att Marie och jag inte setts på några veckor, hon brukar ändå vara den som kan bena upp saker i mitt liv och få Mig att se på saker i annat ljus. Och Mattias (min kurator) är ju för den delen också bra på att ifrågasätta mina destruktiva tankar.