Att vara Jag…??!!
Tanken var att jag skulle göra en sammanfattning av året som gått, lite glädje och skratt… men någonstans fastnade jag på vägen och hamnade i mörka grubblerier…
Vad som skulle vara en återblick på allt bra som hänt senaste året så har jag hamnat i en svacka där Jag börjar ifrågasätta om Något bra… Lite som om om luften gått ur en…?!
Saker sker i ens liv och helt plötsligt blir man som förlamad, man kan inte riktigt tänka eller vara glad… Tänk så mycket som skulle kunna vara bra och så mycket som skulle kunna fungera men just nu känns det som om en omöjlighet…? Skall nog fly undan en stund idag och bara vara för mig själv.
Givetvis vet Jag precis vad det är för mörka tankar som gör sig hörda och Jag vet var dom kommer ifrån men det är inte mycket att göra åt dom eller ens försöka… Situationen är som den är och Jag kan inte ändra på den. Jag önskar att det skulle vara annorlunda men Nu är det som det är och det får Jag köpa…?! (trots att jag själv går under???)
Bättre att åka väg några timmar? få ett perspektiv på det hela och kanske se det i annat ljus när man kommer hem…???
Allt kunde varit så mycket annorlunda men nu är det som det är och jag måste leva med det… Jag har inte tid att fundera i mörkaste armod, men tyvärr kan jag nog inte hjälpa det… SÅ är det att vara jag, man vet inte till vilket humör man vaknar och när tankarna väl satt igång är det svårt att få stopp på dom…
Nä, blir nog att jag åker till stan idag, jag får perspektiv och lite luft…? Eller stannar jag hemma och grottar ner mig i min egen miserabla tankevärld? För Jag vet inte vad det hjälper att att åka hemifrån, Jag vet inte vad det hjälper att fly? Men just nu känns allt BLÄÄÄÄ…
Varit här förut, krävs nog några dagar för att jag skall ta mig upp igen men just Nu känns det inte så…
