Vilken j*vla vecka…
Ja hur skall man sammanfatta senaste veckan… Upp och Ner sen lite NER igen för att sen för att plockas upp av en Vän jag trodde jag hade förlorat. Ja man kan väl säga att livet tar sina outsägliga vägar. Ett tag var jag nere för att några timmar senare våga släppa taget och visa att jag faktiskt är sårad djupt in i själen.
Vill inte gå in på detaljerna i en del av det som har hänt, men jag har verkligen fått rannsaka mig själv och se Vad är det jag egentligen Vill ha och Vad det är jag kunnat förlora. Rent utsagt en sjuh*lvetes resa där jag inte vetat utgången.
Men jag har lärt mig en del om mig själv då det var första gången jag reagerat så starkt som jag gjorde. Gå efter mina principer och förlora något Jag verkligen längtat efter eller inse att min styrka inte räckt till och visa mig sårbar? Jag valde det sista och mitt beslut känns som ett bra beslut allt till trots. Trots allt det som hänt har jag ändå skött mitt arbetet utan anmärkning. Ja jag har fått Väldigt mycket beröm också. Både från min Handledare och från Chefen för det stället jag arbetar på (jaja efter branden på min arbetsplats är Vi inlånade i en annan lokal, med en annan chef)
Allt började väl bra på måndagen, fram tills Patrik kom hem och berättade hur det hade gått på ett möte. Jag fick veta saker jag inte var beredd på att höra och då började jag ifrågasätta det mesta med min relation. På tisdagen fick jag lite hjälp av vänner per telefon och lite på kvällen. Jag hann också ta reda på mer fakta som Patrik valt att utlämna… *grrrr* Men tilliten hade ändå fått sig en rejäl törn och jag visste varken ut eller in. Mina känslor var utanpå men med hjälp av mitt boendestöd nära vänner och en rejäl dos självrannsakan så gick det att komma över. Sen på onsdagen kom jag hem efter några timmars svampplockning med jobbet, då kom nästa kalldusch. Patrik hade igen gjort något som jag gjord att jag verkligen började ifrågasätta. Det gick till och med så långt att jag var beredd att be honom åka hem till sin lägenhet. Men kanske tur att han skulle till stan på torsdagen så jag fick chans att tänka och verkligen fundera. Väga det negativa mot det positiva. Och ju mer jag fick tänka så vet Jag att jag har valt rätt. Patrik sitter Nu vid det andra skrivbordet hemma hos Oss!
Jag bad honom aldrig åka hem till sin lägenhet, utan jag övervann mina egna rädslor och min egen skräck.
Så jag vet inte riktigt hur jag skall sammanfatta min vecka. Bra eller Dålig.., Jag ser det nog som en bra vecka då jag kommit till självinstinkt och hittat tillbaka till en vän jag trodde jag hade förlorat.
Ta ett Djupt andetag! Det är bara EN dålig dag, inte ett dåligt liv.
