Sommar, Sol och en massa Om, Men, Kanske…

Nu har sommaren kommit till Växjö och Lammhult iallafall enligt dom meterologiska kriterierna. Och jag kan väl hålla med om detta. Men att det går från snö och rusk till 25 graders värme på ingenting… Det kanske till och med är För varmt. Men med dom förutsättningar som finns har det ändå varit tacksamt, då min arbetsplats har varit förlagd till en gräsplätt på 2×3 meter och ett rangligt litet bord.
På tal om arbete, min handledare var under gårdagen väldigt kryptisk vad som skulle gälla mig nästa vecka och några veckor framöver. Det pratades om kommunens sommarkollo, praktik på ett konditori, vara lärare på en kommunal verksamhet? Ja just Nu vet jag inte riktigt, men det verkar som om min handledare vill få in mig i någon verksamhet där jag skall typ lära ut, leda? Jag har ju känt att han har satt mig på test och att han ser dom ledaregenskaperna jag har.

Samtidigt som det känns lite oroligt, känner jag mig ändå glad att min handledare ser något i mig. Att han vill att jag skall hamna på rätt köl i arbetslivet. Där man använder sig av mina tidigare erfarenheter som både chef och egen företagare. Det enda som Jag ser som ett problem är att han vill inte säga så mycket om VAR? det här skulle ske. Jag har också märkt att både kollegor och andra deltagare har lutat sig lite mot mig som om jag skulle vara den starkare. Och så är det kanske, jag utstrålar kanske snällhet men försöker ändå hålla mig på jorden och ser saker för vad dom är. Nu vet jag att Patrik inte skulle precis det, då Jag tror att han tycker att jag är lite flamsig och barnslig (ja ja Hjärtat, men någon måste se det roliga i livet) kanske rent av lite Överenergisk. Men det är ju så det är med Atypisk Autism och ADHD… Samtidigt som man är en Duracell-kanin på Speed, kan man också sjunka rätt djupt ner i apati och självcentrering. Sen att jag inte alltid förstår dom mänskliga ”signalerna” eller det som kallas ”mellanmänskliga” kontakter.

Men Patrik är ju faktiskt den som låter mig vara Jag. Och det är en av sakerna jag älskar honom för. Givetvis kan detta leda till konflikter då han är ”straight-face” och svår att läsa av. En av tjejerna i vår umgängeskrets kallar oss en Perfect-match och några av deltagarna på mitt arbete ser hur mycket jag och Patrik faktiskt kompletterar varandra. Trots våra direkta  olikheter så är vi rätt lika. Lite som man säger. Varför sig är jag och Patrik rätt svaga… Men när vi verkligen samarbetar är vi Starka… *hmmm* kanske det stämmer… EN perfect match, vi är så totalt olika och det är därför Vi funkar så bra tillsammans. 
Jag har själv märkt här sista tiden att Vi faktiskt har stöttat oss på varandra, och att vi Vågar lita på att när den ena är på väg att falla står den andra och tar emot… Jag tror att håller bara jag och Patrik ihop kan ingen skada oss…

Jaja det här var lite funderingar så här en lördag morgon, nu dags för frukost… PATRIK!!!!! och sen en fixa till sig för att ge sig ut på dagens äventyr… =)