Min syster och Jag
Vaknade tidigt idag… har väl sovit lite ”sådär”… Haft drömmar och tankar hela natten. Kan väl knappast kalla mig utsövd, men det får duga för idag. Haft en massa i huvudet och man känner sig rätt ”groggy”
Nu så här tidigt på morgonen tror jag att jag har kommit underfund med begreppet Svartsjuka!…
Jag kollade min Facebook och såg att min Syster lagt ut ett foto på sig själv och sin man, från ett (min fosterbrors dotter) bröllop. En del av den familj jag har valt bort. Jag har valt det själv, men att inte få veta eller vara inbjuden? Det är smärtan i att välja bort sin fosterfamilj. Trots att jag vet att jag skulle tacka Nej till en eventuell inbjudan, och jag faktiskt inte känner min ”brorsdotter”…
Det är mitt eget val och jag kan inte skylla någon annan för detta, men känslan av att vara ensam! Just den känslan är svår! Men jag måste stå för det val jag har gjort.
Min syster hade en väldigt vacker klänning på sig, som hon såg fantastisk ut i. Helt plötsligt bankade det ner i huvudet på mig. Tänk vad hon har åstadkommit i jämförelse med mig! Hon är 1,5 år äldre och hon har gjort allt. Hon har haft jobb, hon har 3 ungar, hon har hus (nr. 3, tror jag), bil, hon har kvar ”mamma och pappa” och alla bröder, ja allt det där som jag inte har. (ja ja delar av det har jag själv valt) Hon ser bra ut och har sitt på det torra, bra jobb, bra partner, bra Allting. Hon glassar runt på golfbanan, hon är på slottsbröllop i fina klänningar, hon ÄR Lise-Lotte, min syster och jag är stolt över Henne!
Nu vet jag att hon också kämpat men hon har det liv hon alltid velat ha! Jag vet att hennes liv inte alltid varit lätt, men hon har det bättre än mig!
Tror jag iallafall! Jag hoppas att hon njuter av det hon har för det är hon värd!
Men var hamnar då jag. Fet, Homosexuell, Hyreslägenhet, Sjukförsäkring, Bidrag, Ärvda kläder, Skuldsanering, Springer hos psykolog, Går hemma, Klarar inte ens av en sysselsättning… Ja någonstans är den insikten inte den roligaste att få en söndagsmorgon klockan 6. Ett sting av svartsjuka, när man ser sitt eget ”misslyckade?” liv. En väldigt störande och obehaglig tanke.
En skrämmande tanke på Vad mitt liv egentligen är och Har varit. Jag har kämpat mig till min sjukersättning, jag har kämpat mig till för att vara där jag är idag. Varje dag är en kamp och jag kämpar fortfarande.
Jag kan inte bara lämna den här tanken. Men jag måste INSE att jag faktiskt har det bra. Jag har en bit kvar för att vara där jag vill vara, men jag har tak över huvudet, jag har mat på bordet, jag har en familj (jaja förvisso knepiga familjen) som jag älskar. Pengarna räcker kanske inte alltid till och ibland måste Vi snåla, men Vi har det bättre än många andra.
Men just Nu känns den där tanken skrämmande att min syster har kommit längre än Mig. Men jag kanske skall vända tanken. Jag har haft förmånen att resa, jobba och bo runt om i världen. Jag har hittat mig själv på en plats där jag vill vara. Jag visste det! Nu kommer tårarna. Jag som vuxen Man gråter INTE!… Ja ja nu tycker Du som läsare att jag är tramsig, men den här tanken typiskt bara kom.
Dags att avrunda det här inlägget! Får bli mer en annan gång!
Det kvittar hur många slottsbröllop Du går på, hur många golfrundor Du spelar!
För jag har OCKSÅ ett bra liv!
