1000 miljoners tankar

Nu har man börjat landa i det här med att Tjejen faktiskt inte finns med Mig längre… Så dyker det upp en massa annat i tankarna

Men fortfarande många saker som skall på plats. Dykt upp lite kommunikationsproblem?på ställer där jag ”jobbar”. Men det är väl lite så att man skall landa en massa först och andas djupt, men människor runt omkring mig verkar tro att jag inte kan reda ut det själv? Jo jag kan reda ut det mesta själv men NI ger mig inte chansen. Vill jag ha hjälp så ber jag om det istället är det Ni som förekommer och det är precis så Ni skapar problem. Jag har levt i många skadliga relationer där vederbörande vill VÄL, men där resultatet har blivit omvänt, hjälpen har stjälpt mig då jag
tröttnat på tjatet. Dom på arbetet vill bara väl, men det blir så fruktansvärt fel och tillgjort!!! I fredags var jag tvungen att säga till på skarpen. Jag har EN handledare! och har jag problem vänder jag mig till honom. Jag vet att jag har problem att ALLA vill väl och ALLA inputs blir bara tjat och oljud i min hjärna! Men detta är väl något som får tas upp och pratas om och Ni får lära känna mig så som jag är som person.

Sen att det känns som om jag fastnat hemma. Jag vill att Vi skall gå framåt, men det känns som om jag är ensam om detta. Vi är 2 personer som bor tillsammans och råkar sova i samma säng.
 I en snabb oprofessionell analys kan det vara att Vi Inte lärt oss att vi har väldigt olika tider när det gäller arbete? Och vi har olika sömn/äta/vara behov, Iallafall måndag-fredag
Jag tror att Vi måste fokusera på att synka ihop oss. Men det är lite svårt att känna just Nu. Det är första gången Vi faktiskt är tillsammans där vi bägge jobbar och vi jobbar på olika tider och Vi har inte samma möjlighet att Alltid vara tillsammans. Det är också en process som Vi måste arbeta med. Jag gjorde mitt bästa när Du började arbeta och jag tycker att jag  lyckades så vi kunde synka oss. Nu är det Din tur att också vilja! Jaja det har bara gått 1 vecka med nya rutiner men det är Nu Vi har chansen att justera och ändra så det skall passa oss bägge två. Men just Nu verkar det bara vara Jag som är inne på att få det här att fungera? Jag vill gå framåt, men just Nu känner jag mig ensam i den önskan. Vi kan göra mycket tillsammans men då måste vi bägge försöka.
Likadant med hur Vi skall fortsätta i vår boendesituation och hela det här med att synka oss, Vad vill Vi? Hur gör Vi? Vad gör Vi?
Sen det här med att Mari fortfarande är sjuk, snart 1,5 vecka utan att ha någon att dela mina tankar med, ingen att få goda råd ifrån, ingen att kunna bubbla runt med. Vi har löst det mest akuta på vägen som har dykt upp men jag behöver mitt boendestöd! Och ingen Mari idag heller, så jag får ligga hemma med mina tankar alldeles själv och försöka få ihop något så jag klarar veckan som går.

Jaja detta är lite av dagens tankar som skall bearbetas och Jag skall försöka få allt att fungera i hjärnan också…