Att sova ensam…?!
Det är jättebra att Vi faktiskt tillbringar mest tid i Lammhult. Här har vi platsen och vi går inte varandra på nerverna… Allt funkar perfekt… Vi lever helt enkelt Vårt liv!
MEN!!! (ja det finns allt många MEN i mitt liv) två kvällar i veckan är jag tvungen att sova ensam, då Patrik måste åka till Växjö för sitt arbetes skull…
Och det är här problemen uppstår… Jag måste vara ensam hela natten.
Vi har sovit tillsammans mer än 1 år och helt plötsligt skall man vänja sig vid att sova ensam… Absolut inte det lättaste… Känslan av att vara övergiven trots att man inte är det…!?
Men som sagt det är väl en vanesak och jag har väl bara till att vänja mig. Men ÄNNU en natt här Ensam blir väl hemsk!
Fylld med mardrömmar att Du inte kommer tillbaka och att Du faktiskt lämnar mig… =(
Jag vet att jag Inte borde tänka så, men det är inte så mycket att göra åt saken utan jag har bara att vänja mig…!
Vet inte riktigt hur detta skall gå men jag Måste försöka!!!
The best proof of love is trust
