Du vet väl om att Du är Du är värdefull…??? (Eller…???)

Ja så börjar psalm 791, men just Nu känner jag mig absolut inte Värdefull! Jag känner mig värdelös och totalt Ensam! Tydligen är det jag emot alla andra. Jag har valt att be om ursäkt för att jag ibland säger vad jag menar, jag har valt att ödmjukt be om ursäkt för att Jag sagt vad andra också tycker.

Är det bara i Sverige det är så? Är det bara i Sverige man inte ges en andra chans? ÄR det bara I Sverige man skall rätta in sig i ledet? Är det bara i Sverige man skall följa strömmen?  ISverige får man inte tycka eller bryta mot normen?

Vi som har en egen fri vilja skall diskuteras på styrelsemöte och Vi skall utvärderas om Vi passar in?

I mitt liv väljer jag att ge människor en andra chans! Jag vill att dom som står mig nära skall känna sig värdefulla! Jag väljer att säga: Jag finns här för Dig!! Att jag med all min kraft låter människor få känna att dom faktiskt är något, att dom är en del av ett sammanhang. Man säger att jag har ett gott Hjärta och att jag är en God Människa! Är detta bara en lögn för att få mig att känna mig älskad? Man säger att jag är ärlig som vågar stå upp för alla människors lika värde och Alla människors rätt att Vara…!!!! Man säger en massa ”snälla” saker, men jag har svårt att tro det, när jag Måste kämpa för min egen rätt att vara Jag.

Tyvärr räcker kraften inte alltid till och det är jag som får ta den stora smällen! Det är jag som får kämpa för att få Vara! Det är jag som med näbbar och klor försöker passa in! Jag börjar undra allvarligt om det Verkligen finns plats för mig. Finns det plats för en som sätter andras Värde före mitt eget. Finns det plats för mig som vill se det goda i andra människor? Finns det plats för att vara Ärlig och säga vad man tycker? Finns det plats att våga stå upp?

Denna veckan har jag hört hur Snäll jag är, men att jag kanske skall försöka vara försiktig med att vara ärlig och rak, jag skall inte säga vad jag tycker, för det är ju bara det jag gör! Denna veckan har jag fått veta att jag skall diskuteras på ett styrelsemöte, man skall diskutera om jag skall få en andra chans. Det fina i kråksången är att Jag får inte vara med. Ni vet den där olustiga känslan man får av att vilja kräkas, att man faktiskt är ett ämne för diskussion!

Nu står jag här Ensam och får slåss för att jag skall få andra chans,  för att  Jag få vara Jag…!