Att jobba med sig Själv
Senaste månaderna har jag börjat det gedigna arbetet att försöka, med hjälp av en psykolog reda i det som hänt under 40 år. Veckans besök var ett av dom jobbigare besöken där jag försökte beskriva känslan av att ha ”flashback” när jag hör musik eller känner igen situationer. Detta ledde oss in på bland annat samtal om tidigare suicidförsök och Varför jag egentligen flytt från livet. Så fort det börjat hetta till har jag börjat packa väskorna eller leta fram piller- burkarna.
Men inte den här gången. Jag skall vara kvar och kämpa mig igenom det jobbiga. Jag vet att jag har stöd i både min Valda familj och bland mina vänner. Mitt boendestöd nämnde att hon att tycker det är starkt jobbat av nog att faktiskt stå kvar och kämpa mot ondskan. Visst jag är trött som Fan och efter besök ssträcksov jag i nästan 1 dygn. Me jag märker på min egen ork att jag fortfarande har en bit kvar på just den här resan. I sådana här stunder måste Jag sätta mig i själv i första hand! Göra saker Jag mår bra av.
Mycket i mitt liv Har handlat om det som Ann-Britt lärde mig genom slag och misshandel. ”Det Viktigaste är vad grannarna tycker!” Lite så har jag levt mitt liv, sätta Hennes ord och förmaningar framför vad jag själv vill?! Men sakta har jag börjat leva det liv Jag vill leva. Jag har börjat säga ifrån om Jag tycker att Någon annan försöker styra vad jag gör eller säger. Visst ibland har jag gått för långt i min ”frigörelse” och också sårat andra människor i min närhet. Ja då är det faktiskt bara att ta ”tjuren vid hornen” och be om ursäkt för ett tarvligt och elakt beteende.
Som någon smart? människa sagt till Mig: ”Världen går inte under för att Totte gör fel!” Det är här allt har gått åt skogen. Gör jag fel slutar människor tycka om/älska mig. Detta är också ett arv efter Ann-Britt och hennes uppfostran. Att hota ett litet barn med att dom skall bli lämnade om dom gör fel!? Att man skall vara oälskad när man gör fel!?
Att jag ens fick komma till Vinslöv, Dom ville ju egentligen inte ha Mig utan min syster. Som Ann-Britt påtalat Många gånger under min uppväxt. ”Dig fick Vi på köpet, men det var egentligen Bara din syster Vi ville ha?!” Hennes ord hennes bestraffningar har färgat hela mitt vuxna liv. Jag har lärt mig under resans gång att Ann-Britt INTE finns i mitt liv längre, bara som ett mörkt minne från en barndom Jag inte önskar något annat barn.
