Äntligen en lösning och rättvisa?

Idag har jag fått besked om att man är beredd att sätta sig ner för ett samtal för att komma fram till en lösning i frågan om jag blivit särbehandlad eller inte. Kändes skönt att öppna sin mail och se det här mailet från representanten högre upp i organisationen. Nu är det samtal, lösningar och kompromisser som gäller och 10 djupa andetag.

Det har tagit på mina krafter och rädslan för repressalier har funnits där hela tiden. I en förening borde det inte vara så, men så är det när man inte tar reda på fakta. Utan man har handlat på vad man själv tror är rätt. Utan en tanke på att man skadar andra.

Skönt att slippa vänta på telefonsamtalet där man blir ”utkastad”, ingen rädsla varje gång man öppnar sin mail. Många veckors oro har släppt! Vad kommer härnäst? Jag kan andas ut och inte gå på helspänn hela tiden. Nu kan det bara bli bättre.

Att hela tiden gå och vara beredd att bli ”straffad” för att man valt att driva hela frågan uppåt (i organisationen) i Min kamp för rätten att vara mig själv.

Rädslan och oron som funnits där, som också påverkat Mig och Min familj och våra planer. Och nog har alla runt mig märkt att jag inte varit mig själv. Känns skönt att kunna börja semestern med det här utrett. Jag kan andas ut och fortsätta vara jag =)

TACK!!!! till alla er som faktiskt stått på min sida och som insett att man inte gör som den här föreningen har gjort! Ni vet vilka NI är.