Att Våga vara Jag…!
Haft några dagar på mig att fundera på det här med Vem JAG är och hur händelser i mitt liv påverkar mig än idag.
Jag vill säga att jag är en snäll och god människa (trots att man hävdat motsatsen för att trycka ner mig!) Jag tror gott om alla, men jag känner mig ofta missförstådd och att jag inte passar in. Men då måste jag också ställa Mig frågan: Är det så viktigt att passa in. Måste man vara en del av den grå massan? Innerst inne vet jag att det inte är sådan jag är, utan snarare tvärtemot. Jag är en färgrik glad person. Men ibland gör omständigheterna att jag blir (som Patrik älskar att säga?!) Svart/Vit… Ja Patrik och alla andra människor som ifrågasätter mitt sätt att vara. Jag kan vara J*vligt svart/vit, men det är ofta beroende på hur jag blir behandlad. I hela mitt liv har jag försökt Passa In i ett sammanhang, att vara som alla andra. Jag har försökt bli accepterad genom att vara någon annan. Från att ha varit i både lägren har jag också insett att det kvittar Hur mycket jag försöker anpassa mig. Det kommer alltid finnas andra som tycker att mitt att vara på eller klä mig är Fel sätt och att jag skämmer ut mig själv. Samtidigt som andra sidan tycker jag är tråkig och att jag förnekar mig själv genom att inte vara Jag.
Men det är slut med det Nu… Jag har vuxit och insett att kan man inte älska mig för den jag är utan alla masker och all teater. Ja det är ju faktiskt inte mitt problem. Jag är Mig själv, sen är det upp till DIG! att tolka detta. Du får gärna tycka illa om det eller älska Det. För det är sådan jag är en Snäll och God person och jag gör inte skillnad på Vem Du är.
Vad min ”fostermor” lärt mig är Absolut Fel sätt. Bara för att jag skall visa mig ute på byn eller i stan, innebär Inte att jag måste klä upp mig. Och jag skall inte skämmas för att Jag ibland mår lite dåligt och ber om hjälp. Jag skall inte skämmas att jag hjälper andra när jag mår bra!… Till alla er hatare, Ni som anser att jag är konstig och inte passar in! Det är inte er sak att avgöra! Jag är mig själv (på gott och ont) och passar detta inte in i er agenda så är det ert problem!
Jag kan bara vara mig Själv! Och jag väljer själv Vem eller vilka jag kallar för vänner och familj. Ja jag har en stor familj, dock utan dom biologiska banden. Ingen nämnd, ingen glömd, Ni är en del av Min familj och mina vänner. För jag vet att Vi finns där för varandra när det behövs!
Nä tillbaka till att göra frukost till Mig och Patrik… Blir gröt och macka idag! Sen det där mötet på Parketten. Som tur är har jag bett Mari prata… =) Ja jag känner mig obekväm, när Enhetschefen är med. (Men det måste till förändring och hon är den enda som har möjlighet att göra det!)
