Resan med mig själv – En betraktelse i att vara Jag… (del 1)
Jag har påbörjat en resa där jag vill hitta mig själv i min diagnos. Kanske denna resa kan hjälpa mig framåt i livets snåriga djungel. Men jag vet också att det är en resa där jag måste ”blotta min strupe”… Inte för någon annan utan för mig själv.
Samtidigt som jag är glad att jag har tagit det här beslutet, skrämmer det också mig Väldigt mycket! Men jag vet att jag har stöd. Patrik finns där, min Marie finns där. Detta är en historia jag måste berätta för att kunna gå vidare och faktiskt kunna fortsätta det goda liv jag har Nu.
Jag har bara påbörjat resan men det är en del av att växa upp och faktiskt börja tänka på mig själv. JAG ÄR VIKTIGAST I MITT LIV! Men det är svårt att inse efter så många år av självförnekelse och självförakt. År där jag inte har sett mig som viktig utan jag har lagt omsorg på alla andra. Att slippa ta tag i det som är mina egentliga problem.
Jag har sedan jag var väldigt ung vetat att jag är mer attraherad av män än av kvinnor. Detta har jag burit med mig både som en positiv kraft, men det har också lett mig in på vägar som jag idag nog kan anses som väldigt negativa. Jag har ibland förlorat vänner och ibland även dom familjer jag skapat. Men i mitt liv har jag också funnit nya vänner och nya familjer att vara en del av.
Många anser att ”familjen” är den familj man växte upp, men där jag växte upp fanns inte mycket som jag upplevde som familj. Den enda jag haft med mig som vuxen är min Syster. Utan henne vet jag inte var jag skulle vara.
Som ung vuxen levde jag ofta i den ”mörka” sexuella världen. Jag sökte kärlek på Bastuklubbar och diverse skumma etablisemang. För mig var det där tillfälliga sexet sammankopplat med kärlek och med att vara älskad. För stunden var det någon som älskade mig. Idag vet jag att det Inte var så, men som ung vuxen var det enda sättet att bli älskad på.
Då fanns det många som betalade för att få ha sex med mig och jag tog emot deras pengar. Jag var ju tvungen att ha mat och jag kunde skölja väck det äckliga med Alkohol.
Ibland i denna djungel hittade jag en man att inleda en relation med och det var ju Perfekt. Dels kunde jag leva på denna man, men jag kunde också vara normal och visa min ”mamma” att jag faktiskt hade en partner. Jag levde ett falskt liv för att kunna bli älskad av kvinnan som Nog? inte älskade mig.
Samtidigt i allt detta var jag en sökare. Jag sökte någon som kunde hjälpa mig att bli ”normal”. På mina resor runt om i världen hittade jag alltid in i någon kyrka. Jag kunde be till Min Gud trots att jag fått veta att jag inte var accepterad. Han älskade ju mig kravlöst, det var Kyrkan som såg ner på mig, som fick mig att känna mig Oälskad i dess gemenskap. Någonstans här valde jag bort kyrkan och min tro på Gud. Jag ersatte honom med Pengar och tillfälliga sexuella möten i skumma gränder och på sexklubbar.
Jag ersatte kyrkan med en miljö där jag visste jag blev accepterad. Vad jag inte förstod då var att alla dessa äldre män accepterade min kropp, men inte Mig. Jag kastade mig ut i en värld där jag lät mig utnyttjas. Det var pengar och kärlek och för mig.
Jag hann väl med en del ”seriösa” relationer men dessa var nog mer för att jag skaffade mig ekonomiska fördelar istället men också för att jag desperat sökte min ”mammas” kärlek. Nu kunde hon ju inte ignorera mig. Jag var inte mer onormal än mina syskon! Jag hade partner, bostad och pengar. (sen att det oftast inte var mina?!) men jag var Normal och Nu kunde hon kanske Älska mig lite?! Men ack vad jag bedrog mig. Jag levde ett liv där jag lät livet förtära Mig.
Idag minns jag inte så mycket detaljer av vad eller hur jag gjorde saker och ting, men kanske jag bär detta med mig som en viktig lärdom i livet. Jag vet hur man INTE skall göra!
Detta är en liten del av Vem jag var som ung och hur jag levde mitt liv. Fortsättning och mer tankar kring hur jag levt med liv kommer säkert, men inte just Nu… dags för lite frukost med den enda man jag faktiskt har Älskat och som Jag vet älskar mig tillbaka. Utan krav eller villkor!
