Så var 10 månaders (förhoppningsvis) Helvete över…!?

Som Ni säkert alla vet så brann min arbetsplats ner till grunden i maj 2017. Det har varit rätt kämpigt sen dess. Jag har verkligen försökt men det har mestadels slutat i katastrof på dom tillfälliga platser jag har blivit placerad.

Det har blivit mycket stress och anfall och jag har varit hemma i perioder. Detta har i sin tur lett till att det blivit spänningar hemmavid och att jag faktiskt varit nära och ge upp totalt flera gånger. Allt detta i en kombination tillsammans med livet övriga Jävlighet har gjort att jag under 8 månader haft anfall, mått psykiskt dåligt, velat ge upp totalt, gått från att tro (på Gud) till att ifrågasätta hela konceptet. Ja extra många anfall och på väg att ruinera min relation med Patrik.
Visst jag vet att Livet kan vara Jävligt men att det skulle vara överjävligt under 9-10 månaders tid hade jag inte riktigt räknat med. 

Men det viktigaste av ALLT. Jag har inte låtit Livets Överjävlighet besegra mig utan jag har försökt kämpa mig kvar. Jag har visat Marie OCH Patrik att jag inte ger upp (trots att tanken legat Nära till hands!) TJIII Fick Ni bägge 2… Jaja Nu skall jag inte vara FÖR orättvis. Jag har tjänat in en hel del Vuxenpoäng på att stanna kvar och kämpa och det har betalat sig… =)

Nu är jag hemma igen på grund av konflikter med människor på min arbetsplats som anser sig stå över Mig… Ja människor som anser att jag ÄR mina diagnoser, men denna gång vet jag att det handlar om 3-4 dagar bara. Vad jag har väntat på det här… 
Men när min chef kom i onsdags och visade mig bilder på det som skall bli min arbetsplats och dom maskiner jag kommer att arbeta med… Jag ser ljuset i tunneln och jag är MEGA-laddad för att sätta igång. Nu väntar jag bara på ytterligare ”arbetsuppgifter” och vad som gäller fr.o.m torsdag nästa vecka. Fram till dess är jag ”Sjukskriven”…!?!?

Detta kommer att hjälpa i min relation också då den under dessa 10 månader som varit har ställts på sin spets i MÅNGA lägen… Men det är väl att bara Krama om och Tacka Patrik att han faktiskt stått ut med Mig under den här tiden. Ja jag har knappast visat min Bästa sida… Givetvis har min Marie också hjälpt genom att peppa och entusiasmera mig till att INTE ge upp…! 
När Patrik kom för några månader sen och sa att AF erbjudit att Han skulle flytta LÅNGT Norröver för att få arbeta. (Lägenhet, flytt, Ja allt skulle vara ”färdigt”… Hur nära var jag inte att säga -Vi gör det…! 
Men något höll mig kvar… Men 10 månader med lite av och till och många perioder där jag gått hemma, med anfall och dagliga konflikter (med Partrik)… 
-Sorry <3, jag får väl gottgöra dig på Något sätt…! 

Men ÄNTLIGEN ! är det enda jag har att säga… ÄNTLIGEN! Ett av kommunens modernaste kök… Here I come!