Patrik… Det bästa som hänt eller ett stort –
I bland blir jag så ledsen på Dig. Du vet att jag gillar närhet, Du vet att jag gillar att hålla om Dig. Speciellt Nu när jag kämpar med min rädsla. Speciellt Nu när jag faktiskt försöker göra något för mig själv. Men idag igen som det hänt en del gånger förut blev jag bortknuffad med ett grymtande. Det enda jag gjorde var att klappa lite på ditt huvud.
I början av vår relation kallade jag dig Ego-Patrik, jag slutade med det för Du blev sårad. Nu är Vi där igen! Jag ville klappa på Dig för att ge mig själv styrka och kraft. Inte vara ensam med min rädsla. Men jag blev undanknuffad med en grymtning Sluta! Ärligt talat måste jag fråga mig själv om Du är redo att vara i fortsatt relation med Mig. Jag vet att Du gör mycket för mig, men det handlar om så Mycket mer. En relation har man 24/7! inte bara när det passar en själv. Du vet att jag just Nu behöver All närhet och tröst, iallafall under den här resan. Men det känns lite som om Du är med på resan under Dina villkor.
Visst Vi har planerat att du skall skjutsa mig till Lund och vara med mig nån dag. Du gör mycket för mig, men det är värdsliga ting. Sådant som vem som helst med körkort skulle kunna göra. Men det är inte det jag behöver. Jag behöver känna dina närhet och värme. Men när jag försökte blev jag undanknuffad med en grymtning. Så många gånger har jag inte sagt hur viktig den där stunden på morgonen är. Det är den som får mig att orka ta i dagens vedermödor. Men jag fick inte ens klappa pp dig i morse. Jag fick inte komma nära, för då blev jag bortknuffad. Jag kanske skall be Dig packa och åka hem till stan. Eller be dig sova på soffan. Nä jag tror stan är det bästa.
Men då skadar jag ju mig själv för då har jag valt att inte ha Dig alls. Jag hade tänkt kramas sen gå ner och köpa lite frukostfrallor till oss. Helt plötsligt har den känslan av vilja bry mig om dig försvunnit. EGO-Patrik! kanske inte låter vidare snällt men det är sådan Du är ibland. Jag tror Du glömmer att Vi är två i den här familjen. Vi måste tänka på varandra. Idag är sista gången jag kan krama och klappa Dig på några dagar. Visst vi skulle kunna räkna imorgon, men frågan är hur närvarande jag är då! Ja ja nu är det som det är och jag är glad att Majsan åtminstone inte knuffar undan mig med ett tjurigt väsande!
