Ännu en sömnlös natt…

Så har det varit ännu en natt utan för mycket sömn. Tankar som har vandrat fram och tillbaka. SÅ här Nu för nån timme sen kom jag underfund med något som jag tror kan vara en nyckel till det som sker.

SKAM, ett ord som jag förknippar med fel eller att man gör något som är förbjudet. Det kan också vara en känsla som man bär med sig under många år. Vad jag kommit fram till i mina tankar under natten är Skam kanske kan vara en del av detta.
Jag tänker inte spekulera mera i Vad som har hänt, utan jag måste väl förlika med sig att Något har hänt. Det som trycker är inte händelserna i sig utan snarare Skammen att man har låtit det hända. Men för att vara rättvis mot mig själv, ett barn skall inte skämmas för vad vuxna gör! Nu skall jag bara själv förstå detta också. På min resa mot att bli en hel och bättre människa måste jag lära mig att andra får stå för deras misstag. Jag kan bara svara för mig själv. Och den skammen jag bär med mig är inte rationell. Vad som än hände när jag var mindre och vems fel det är tjänar jag ingenting på att försöka ta reda på. Det som har hänt har hänt och är idag historia om än en väldigt sorgsen historia.
Det var något som åtminstone gick Väldigt fel och än idag 35 år senare känner Jag Skam för detta, men så skall det inte vara. 

I hela mitt liv har jag varje dag gjort allt för att inte behöva känna skam. Jag har valt att inte berätta för mina partners att jag kanske gjort något som egentligen inte är fel, för att jag har Skämts för det jag gjort.
Ett tydligt ett exempel på just detta är att jag i början av min och Patriks relation råkade tappa en hårborste i golvet och den gick i två delar. Jag skämdes otroligt mycket. Jag hade ju förstört något som inte var mitt. För att slippa skämmas la jag tillbaka den i badrumsskåpet på ett sätt så att den såg hel ut. Iallafall fram till Patrik skulle använda den. När han frågade om jag förstört hans hårborste så nekade jag. Känslan av Skam att jag förstört hans hårborste?! 

Något annat jag tänkt på är att jag kanske skall skriva ett brev till Mitt mindre jag. Det skulle Nog bli så här.

Hej Thorsten

Ville bara skriva och fråga hur du mår? Jag vet att Du inte mår så bra, men det är helt ok att känna så.

Jag vet att Du tänker mycket och att Du skäms Väldigt mycket, Du skäms när Du skall gå till skolan för Du kanske har gjort något dumt. Du skäms för dina mamma för Du kanske har gjort saker som Du vet att Du inte får göra. Men det är ok att göra fel ibland, trots att Din mamma nog inte tycker det. När Du blir vuxen kommer Du att göra många fel och Du kommer att skämmas väldigt mycket, Det är ju det din mamma har lärt Dig. Men det är ok att göra fel, du är inte mindre älskad för att Du gör dumma saker. Men något Du kan tänka på är att Du ibland måste att erkänna när Du gör fel. Dom kanske inte tycker om Dig just för stunden men Du blir inte mindre älskad för det och inget är fel är så stort att det inte går att lösa. Men DU måste våga vara ärlig mot Dig själv också och det kanske är den svåra biten. Jag vet att Din mamma kanske är lite för hård mot Dig just när Du gör fel, men När Du blir vuxen så behöver Du inte tänka på vad Din mamma skall säga.

Jag tror det är så här jag skulle börja mitt brev till mig själv? Jag skulle kunna skriva så mycket mera om att Inte skämmas eller att känna skam för detta kan förgöra en. Men jag tror inte den lilla Thorsten skulle förstå detta.
Det jag vet är att jag själv måste lära mig att förstå. 
Att känna skam i all sin ära, men man kan inte gå och känna skam för det som har hänt och som inte kan göras ogjort. Man måste våga öppna upp och erkänna för sig själv också. Det som hänt har hänt och det är inget att skämmas för. Det är andra som har gjort fel saker och det skall inte jag skämmas för. Detta är något jag måste lära mig. Jag kan bara stå för mina egna misstag. Vad andra gör för fel eller har gjort för fel, Är faktiskt deras problem och något som dom själva får ta ansvar för.

Jaja, Nu har jag erkänt Jag är inte Felfri, men det är inte någon annan heller, Men med detta sagt måste jag bara våga erkänna för mig själv att Något har hänt när jag var liten, men jag skall inte spekulera i Vad eller Hur. Men framför allt jag skall inte känna skam för det andra har gjort!
Nä dags att dricka lite kaffe och börja förbereda sig för ett tidigt morgonmöte med min kurator. Gissa vad Vi skall prata om idag… Skam! =)=) (Något jag nog är specialist på!)