Att vilja men samtidigt inte…
Gårdagen var riktigt lyckad med en tur i stan… En pizza, öl och jag köpte lite nya kläder… Men en bra lördag överlag, en flykt från en kaotisk tankevärld där slutet är nära?! Eller åtminstone känslan av att det är så… Det som upptar mina tankar är det som sker på hemmaplan. Både jag och Patrik är i en ny situation där vi inte varit förut.
Han jobbar hemma och jag jobbar och är i väg varje dag… På väldigt udda dagar, ibland ledig 4 dagar i sträck, ibland 1 dag ibland… … Ja jag har en väldigt varierande arbetstid beroende lite på vad som sker på min arbetsplats. Jag klarar av det men frågan är hur VI? klarar av det. Lite när skall Vi umgås och bara VI. Jag vet att jag tidigare skrivit här att det är jobbigt när Vi är tillsammans 24/7 men Nu är det annorlunda. Vi måste helt plötsligt planera våra gemensamma aktiviteter och det inte alltid det fungerar mitt i veckan. Städa och tvätta på helgerna samtidigt som man skall hinna umgås och vila upp sig för kommande arbetsvecka… ;/
Sen känslan av att Vi står och stampar på samma ställe utan egentligen något sker, skall Vi bli officiellt sambos? Hur skall Vi gå vidare i vår relation… Nu känner Vi varandra in och utantill men det saknas fortfarande det där lilla extra… Sådant som gör att det känns fantastiskt ena dagen och för jävligt andra dagen… Skall Vi ha semester hemma eller åka iväg. Skall Patrik byta bort sin lägenhet, skall Vi flytta lite av hans möbler hit eller skall Vi spara och köpa nytt? Hyra hus, större lägenhet, 1 eller 2 lägenheter. 
Visst Vi lever gott med tak över huvudet och mat på bordet! men resten då? Det där samspelet och planeringen som är rätt viktig för att veckorna skall flyta på och att Vi skall orka ha våra myshelger… Nu är vi bägge lika trötta efter att Vi har arbetat… Vi har pratat om att storhandla för att slippa springa till affären i Nu och Nä, Vi har pratat matsedel (jaja lite har den kommit igång, men inte perfekt!)
Kanske den obotliga optimisten och perfektionisten och kaosteoretikern som gör sig p
åmind i min tankevärld… Jag försöker så gott Jag kan och orkar men är det tillräckligt…????
