Att vara Jag…?!
Har senaste tiden insett att det inte är lätt att vara Jag? En känsla jag får när jag försöker engagera mig i en förening eller göra något jag är duktig på???
En olustig känsla jag inte blir av med… Trots att jag försöker göra allt för att det skall bli rätt, blir det ändå så fel och det slutar med att jag går sårad därifrån. Det glädjande i det hela är att jag faktiskt är Saknad. Senast härom dagen blev jag tillfrågad när jag kommer tillbaka till en förening. Det lutar starkt mot att komma tillbaka till ett ställe där jag känner mig välkommen, än att vara i ett sammanhang där jag känner att jag inte är tillräcklig…
Likadant i mitt hem, där jag känner att mina ansträngningar för att Vi skall må bra inte riktigt går hem. Jag genomför och försöker planera men Patrik är inte riktigt där än. Trots att jag känner en hel jävla del för den mannen kraschar det ofta rakt in i vägen och jag väljer att lämna rummet. Jag som bara försökte…
Känns som om man inte blir uppskattad eller omtyckt för den man är… Men hur skall man då vara för att Passa in?… Jag vill inte vara den tråkiga grå massan utan jag vill vara Jag!! Jag har ett nytt projekt att ro iland och detta är något jag vill, men frågan är om Dom vill ha Mig…?
Ja jag är är en Autistisk, Kontorversiell Bög med ADHD, men jag är också en människa med känslor. Tyvärr glöms detta bort i sammanhang där jag vill vara en del av något. Ibland glöms det bort även här hemma och i min familj.
Men hur skall jag vara för att passa in. Ha rätt partner, vara tyst och försiktig, inte säga vad jag inte, inte agera som jag gör. Men då är jag helt plötsligt någon annan, någon som inte är Jag?!
Jag vill fortsätta vara Totte med allt det bra-iga och dåliga, men då måste man också acceptera att jag är som jag är. Tyvärr känner jag inte av detta alls och just Nu vet jag inte var jag skall ta vägen? eller hur jag jag skall fortsätta mitt liv.
