Mitt liv, Mina val (del 3)
Nu är jag redo att fortsätta min resa och försöka berätta hur det var att vara jag. Hur mycket jag egentligen hatade Livet och människorna som befann sig i mitt liv. Detta är fortsättningen på det som skulle komma att forma den person jag är idag.
Jag hade valt att gå livsmedelsteknisk linje med inriktning mot bageri/konditori… Jag gillade ju att baka och laga mat. Jag vet inte om jag valde rätt men just då kändes det rätt.
Jag hade fått min ”egen” första lägenhet och jag hade planer på att skapa mig ett liv, där jag själv fick bestämma… Visst insåg jag att något inte stod rätt till men just då kändes det rätt. Här var jag på väg att bli myndig… Att själv få bestämma och själv avgöra vad som är bra eller inte i mitt liv.
Gymnasietiden var inte den bästa men jag fick iallafall en utbildning och ett betyg… Så långt hade jag tillfredsställt min fostermor, hon kunde Nu säga att jag faktiskt var något… Ja mitt liv gick ju mest ut på att jag skulle tillfredsställa HENNE, kanske då skulle hon Älska mig?
Jag började jobba på ett bageri med att packa bröd, då det var nattetid och ett rätt ensamt arbete så trivdes jag där, jag slapp vara social med andra. Det var också här tanken föddes på att lämna Sverige och lämna allt bakom mig. Tyvärr fick det vänta, jag gjorde ännu en vända på akuten för en tablett-intoxication… Men jag slapp iallafall säga upp mig, för jag blev avskedad… =(
Här någonstans valde jag att lämna landet och emigrera till London… Varför vet jag inte, det kanske det var en flykt eller rent av ett sätt att slippa det som varit…? Avsaknad av kärlek, Avsaknad av någon som brydde sig om mig… Men som sagt det var en lösning som inte innebar att jag försökte ta livet av mig Igen…!? Men jag har lärt mig att man inte kan fly från sina problem, igen hamnar jag i en situation där jag dumt nog får för mig att enda utvägen är att ta sitt eget liv… (Ni som läser och följer mig vet att jag har prövat detta idiotiska sätt att fly en del gånger utan någon större framgång!)
Jag fick snart arbete på ett Välrenommerat hotell och här stannade jag under 1,5 års tid. Men problemen hann ifatt mig. Det fungerade väl att arbeta så några månader, men sen kom dom där eviga frågorna tillbaka. Jag blev mer och mer inåtvänd och snart började igen planera att lösa problemet på det enda sättet jag kände till… Ännu en flykt och försök till att slippa helvetet som det var att vara oälskad och illa omtyckt…?!
Sagt och gjort med en väl avvägd dos tabletter och sprit slutade det hela på en vårdavdelning på ett engelskt sjukhus. Efter detta ville iallafall min arbetsgivare inte att jag skulle komma tillbaka och den engelska psykologen tyckte att jag skulle försöka resa hem och ta tag i mina problem…!
Jag klarade inte ens av att jobba eller bo i ett annat land utan att försöka ta livet av mig… Med ett väl sargat självförtroende åkte jag hem till Sverige igen… Här träffade vad jag trodde vara drömprinsen… men det är annan historia och den kommer nog att berättas en annan gång…
I del 4 och framåt kommer Ni att få veta hur jag upptäckte Världen och hur jag småningom också kom att bli ”plastpappa?” åt två små barn… Men också om mina äventyr i Danmark, där jag trodde jag hittat hem (igen)… Framöver kommer nog också berättelsen om den kvinnan som kom att betyda mycket för den jag är idag… 😉
