Min Syster
Jag och min syster växte upp tillsammans, våra första år tillbringade vi på ett barnhem. Det var hon som tog hand om mig och det var hon som var mitt allt.
Vi hamnade så småningom i en fosterfamilj, men hon förblev alltid min syster.
När vi var unga vuxna skedde något på vägen och vi kom från varandra, något som tog mig väldigt hårt. Men när vi blev äldre hittade vi tillbaka till varandra, men samma gnista och glöd i våra diskussioner. Det var som om vi aldrig hade varit ifrån varandra.
Hon är fortfarande den människa jag ser upp till trots att hon oftast Inte tycker som Jag eller anser att det jag gör är rätt.
Men det är väl precis det systrar är till för, att ta hand om oss yngre bröder.
Jag hoppas att Vi ses i sommar, men just nu vet jag inte om det blir så att vi har möjlighet att träffas. Du har din familj och jag har min familj och vi har vars våra liv.
Jag hoppas och tror att Vi kommer träffas snart, även om vi inte ses i sommar.
