När kraften börjar sina…?!
Om Kraften att älska…
Så många gånger jag valt att somna Efter Dig… För jag vill att Du skall sova tryggt bredvid Mig.
Jag har hållit om Dig och inte velat släppa taget, Jag har velat ge dig trygghet och värme.
För Du är värd allt det jag gör för dig…
Detta har kostat Mig väldigt lite, men jag har glömt att ”ladda mig själv” och Nu börjar kraften sina.
Oavsett kommer jag att stå kvar För Dig, För Mig, För Oss, med risk för att gå under själv…???
Allt är kanske inte rosenskimrande rött och livet leker inte som jag många gånger påstått… En insikt som senaste dagarna har nått mig… tanken på att göra slut på det som gör ont har dykt upp mer än 1 gång och detta skrämmer mig…! Att bara avsluta det hela och be Dig att gå…
Samtidigt vet jag att jag skulle skadade mig själv och allt det jag jobbat med senaste 15 månaderna skulle vara totalt bortkastat.
Du har många gånger senaste dagarna frågat om jag är ledsen eller sur… Jag har väl mumlat väck det med en otydlig fras som egentligen varken förnekat eller bekräftat… Allt det som händer Dig påverkar mig mera än vad Du tror…!
Jag ligger sömnlös för att försöka hitta en lösning som kan hjälpa Dig, Mig och framförallt Oss, men svaren finns där inte…?
Någonstans så vill jag bara slippa Dig samtidigt som jag vill vara där för Dig och hjälpa dig, men mina krafter håller på att sina ut. Men Min kärlek till Dig är för stor för att bara kunna be Dig gå…
Du har själv frågat om Vi skall ta en paus från varandra till allt det här rett ut sig… Vet Du hur många gånger jag bara velat säga JA, men samtidigt vill jag ha Dig kvar… Jag vill inte förlora Dig för jag vet att den dagen jag ber Dig gå blir det för gott och Du får kommer få leva ett liv Utan Mig och Jag Utan Dig
Ibland känns det som om jag är den enda vuxna i vår lilla konstiga familj, den enda som tar ansvar och försöker se framåt, att Du bara tar en dag i taget, Du är inte förmögen att se 1 månad, 1 halvår fram i tiden… Att Du vill klara Dig själv, samtidigt som Du hemskt gärna vill bli hjälpt och få allt serverat…?
Alla upp- och ned- gångar har slitit ut det som är Oss… Min Oro, Din oro… Dina tankar, Mina tankar… Jag vet inte om det här med Oss är en så bra idé, samtidigt som jag vet att utan varandra skulle det inte gå. Vi lever i symbios med varandra men i svåra stunder har jag redan Gett Upp…??!!
Jag vet att Vi tillsammans skall klarar det här! Jag tänker inte be Dig att gå… Tillsammans Är Vi starka
