1:a Advent, Väntans tider… Men orkar jag vänta?

Hänt en del sen sist, en del saker jag förväntat mig andra inte… Utan att bli För personlig så tänkte jag skriva om det hela lite och försöka bringa klarhet för mig själv och sortera i mina tankar…

Som Ni alla vet har jag en Jättebra relation med Patrik, men även solen har sina fläckar och Nu börjar något som varit på gång Länge att bli något av ett problem som gör att allt blir lite svårare… Alla relationer har väl sina småfläckar när det gäller det gemensamma, skall man vika åt höger eller åt vänster, men detta är så mycket mera djupare än så… Trots allt det himmelsrosa finns det sådant som inte bara går att lösa med att prata och det är väl lite där jag känner att jag är Nu… VI är överens om det mesta men sen är det där att lära känna varandra in på bara benen… Kalla det gammaldags eller så, men det är inte alltid vi drar riktigt jämnt. Patrik vill att det skall ske på ett sätt och jag ett annat. När jag manar på saker och ting säger han alltid att det som sker sker och att jag har dåligt tålamod… men när han själv ligger på skall det hända Här och Nu… Men Jag vet att det inte är detta som är kärnan i problemet, men Vi kan åtminstone låtsas att det är så?! Det är något mycket djupare rotat än så. Men vi får göra det bästa av situationen…

Sen allt det här med kyrkan och min sexualitet. jag vet att kyrkan har många förutfattade meningar och tycker en hel del om Homosexualitet, så det är lite blandat… Samtidigt som jag känner mig välkommen känner jag mig också ovälkommen… Jag vet inte det är bara en känsla jag har och som jag Nog kommer bära med mig under lång tid… Och det förknippat med allt det som förväntas av mig som troende. Jag vill Inte bli en stereotyp troende med allt vad det innebär… Jag vill gärna ha en tro och gemenskap, men jag vill inte få pådyvlat vad som är rätt och riktigt! Men just nu känner jag mig sliten mellan 2 krafter Mig själv och Kyrkan. Jag är uppfostrad med att man i kyrkan (svenska Kyrkan) skall sitta lugnt och stilla i bänkarna och man skall vara From? här har jag hittat ett annat forum där sång dans och applåder är mer än tillåtet… Nej så är gör man inte i kyrkan… Tror att jag är en av dom mera konservativt troende människorna i dom församlingarna jag besökt… Givetvis vill jag kunna vara mig själv men jag har upptäckt hur lätt människor har för att Hata och tycka illa om Oss som bryter mot ”Normen” så det är också något jag går och tänker på hela tiden… Vara allt det min fostermor lärt mig eller släppa på det och vara mig själv…??

Jaja det var lite tankar jag har så här om livet i allmänhet men inte det, det här blogginlägget skulle handla om…?! Jaja Patrik och jag försöker skaffa oss ett liv tillsammans och Vi har valt att göra min lägenhet till vår gemensamma… men som läget ser ut just Nu kan vi INTE officiellt bo tillsammans och Patrik har kvar lägenheten i stan… Den är en sådan lägenhet jag vill ha, stora Biffiga
möbler och det ser ut som ett hem, men här är det mera basic och lite torftigt för att använda ett fint ord… Jag vill göra saker, men ibland räcker inte pengarna till och just Nu är väl varken Patrik eller Jag i den situation där vi faktiskt har pengar… Men i stan står hur många möbler som helst som skulle vara jättesnyggt här, men jag Vågar inte föreslå det för då tvingar jag Patrik att han skall släppa det som varit hans hem, senaste åren… Men vi är i stan typ 1 gång i veckan och Vi börjar skaffa oss ett liv här… Det som finns i stan skulle kunna vara här men att bara byta plats på allt annat. Det känns som om jag berövar Patrik det som är hans… Så det känns som om Patrik inte gillar mitt (enkla) men jag har inte heller råd att göra det bättre (inte just Nu…)

Så Många 1000 frågor och tankar som jag inte riktigit får fason på … allt i väntan på att jag skall få leva ett orosfritt och Bra liv till 110%…