1000 tankar om hösten…
Veckan som gått har väl varit lite såhär… Man har varit småförkyld och smådeppig, tror det är hösten som gör sig påmind… och när man vaknar och det är IS på vattenpölarna, ja då är det lätt att bli nedslagen och deppig.
Sen att man är i ett läge där man har tappat kontrollen lite över vad som händer i min lilla familj och vad framtiden har att utvisa… Så mycket som kan gå bra men så mycket som kan gå fel också. Det mesta av det här kan Vi själv styra över men det finns saker som vi Inte alls styr över utan som måste ha sin gilla gång. Man har inte kontroll på det som sker.
1000 tankar i huvudet och allt för att det skall fungera för oss och att Patrik skall stanna kvar! Både här i Lammhult där vi bor men också i mitt liv. Blir lite att jag åsidosätter mig själv och det jag vill för att Patrik skall känna att det här också är hans hem, men framförallt att han faktiskt börjar lära känna mig och hur jag fungerar och tänker… Han kanske tycker jag är en jobbig skitstövel som gör lite som jag själv vill. Vad jag tror han inte vet om är att det mesta jag gör är för honom och för att han skall stanna. Han är trots allt det bästa som har hänt mig och jag är Livrädd att han skall försvinna. Han kanske hittar någon som är mera ”normal”…
Just det här med att jag kanske hittat en tro… inte för jag Nu skall bli fanatiker eller så utan jag faktiskt bär min tro inom mig att våga berätta det för honom, hur Alpha-kursen faktiskt förändrat mitt sätt at tänka och mitt sätt att agera. Vad skall min syster säga och vad skall mina vänner säger. Den man minst anar har gått och blivit småkristen.
Men just Nu handlar allt om att Patrik INTE skall lämna mig och det braiga Vi har… Han mår bra och han Lever, Jag mår bra och jag lever… Vi är Nog båda rätt nöjda med hur vi har det var på sitt sätt… Men när skall han förstå att jag gör det för HONOM och för att jag inte skall förlora honom…????
Rädslan att det som skedde för 25-30 år sen sitter djupt rotad, att bli lämnad ensam och klara sig själv! Givetvis klarar jag mig själv men jag klarar mig bättre om jag Inte är ensam…! Kalla det självförakt, dålig självkänsla men Patrik har gjort mer för mig än någon annan har gjort. Han låter mig vara Jag och vill inte ändra på mig…
ELLER?!
Deus Dat Cuit Vult
