Och Hjärtan skall brista…
Kanske en konstig rubrik på ett blogginlägg, men det är lite så det känns…
Man ger så mycket av sig själv, för att få tillbaka med ovett, egentligen över en struntsak, men i sammanhanget blir det som om väggen i en damm som brister…
Helt plötsligt står man där, det man har tagit för givet alltid skall finnas är borta.
En liten slangbit som kan få världen att rämma och man känner sig så Värdelös. Är verkligen den här slangen viktigare än det man har tillsammans? Ja här tar mitt Ego och Självbevarelsedrift över.
Den starkaste överlever, men ibland är även den starkaste svag och just denna lilla struntsak blev så stor.
Vad jag har Älskat och Brytt mig om för att få ovett tillbaka för något som jag är Oskyldig till. Verkligen något att ta upp med min hobbypsykolog (Mari-henne Ni läst om tidigare) idag. Varför reagerar Jag så starkt på det här?!
Kanske det att jag i stunder gett så mycket av Mig själv och min livsenergi för att hålla oss bägge flytande. Att min kraft börjar sina. Just nu är jag nog inte så stark att jag orkar kämpa för oss båda?
Ibland tror jag att Du tar för givet att jag finns där för dig? Att jag skall bära vikten av oss båda, men även jag har mina svaga stunder där kraften inte räcker till. Och då behövs det så lite för att knuffa mig över kanten?!
