Att komma tillbaka till arbetslivet…

Ni som känner mig vet att jag på många sätt försökt komma tillbaka till arbetslivet men direkt misslyckats. Nu gör jag ett nytt försök men det är för att Jag är motiverad och jag känner att det är dags… Jag tror faktiskt att jag har några år kvar i arbetslivet och jag är inte redo för att sitta hemma i soffan.
Därför har jag gett det hela en ny chans genom att skaffa mig en ”sysselsättningsplats”… Jag trodde att jag inte skulle klara av att vara i ett kök eller ett bageri, men så här efter några dagar har jag upptäckt att jag faktiskt fortfarande klarar av det och det med råge.

Mycket kan nog ha med att göra den handledaren jag har och stället jag är på. Så här vill jag passa på att tacka Peter på Parketten för Du har gett mig chansen att komma tillbaka. Peter tror på mig och låter mig vara jag och han redan avslöjat saker som där han vill hjälpa mig men detta får bli en senare fråga. Jag har redan börjat få ta eget ansvar och har här i dagarna gjort en tårta på beställning från en av cheferna i vår kommun. Jag kommer också här framöver få hjälp en av kille som skall gå bredvid mig… 
Det känns rätt otroligt att jag redan har skaffat ett sådant förtroende att jag trots att Jag Bara? har sysselsättningsplats redan skall fungera som  typ ”mentor” åt en annan kille avseende just bakning… =) Sen att det finns planer på att jag skall hålla enklare kurser i bakning. Känns stort att man får ett sådant förtroende efter bara några dagar.

Men allt ligger fortfarande på planeringsbordet så jag vill inte ta ut för mycket i förskott eller spekulera för mycket i vad som händer här i vår. Det börjar lösa sig hemma hos oss också men det lär ta lite längre tid då både Patrik och Jag har rätt starka viljor. Jag vet bara att jag är Hård mot honom i min önskan att kunna hjälpa honom, han ser det väl lite som om jag försöker jävlas med honom…?? Men det är inte riktigt min tanke, sen att han ser det lite som så…

Jag tror att alla mår bra av att ha struktur och att någon faktiskt ställer ”krav”… Sen att han lyckas vända på det hela och det slutar med att jag blir tjurig…?! Jag hoppas att han någonstans inser att han faktiskt kan lära lite av mig om han bara vill lära sig att lyssna. Nä Patrik jag köper inte längre att Du skulle vara 4,0 år… Du är Vuxen och som vuxen måste man ta ansvar och nu är Du inte singel längre… Nu är vi två som kan stötta varandra! När skall Du inse detta?