Att vara Jag… eller 2 sidor av samma person?! – EN tragikomisk bekännelse.
Jag har fått en del reaktioner, både Positiva och Negativa, på det jag skriver i min blogg… Men som sagt, det är min blogg och då skriver jag MIN tolkning på det som händer i mitt liv och hur Jag uppfattar situationer.
Min tatuering har faktiskt mer betydelse än att bara vara en kroppsutsmyckning, ni som sett den på min överarm… har ni insett vad det är ni tittar på?!
Jag kräver inte att Ni läsare skall förstå eller jag kräver inte er sympati, jag vill bara att världen skall se saker och ting ur MITT perspektiv. Om det är en produkt av mitt hjärnarbete eller sanningen, det kan ju bara Ni själva bestämma. Men jag skriver saker hur Jag uppfattar dom. Låt oss kalla det EGO eller som en annan nära person sagt. Megalomani.
Men som sagt Min blogg och mina tankar, må så vara att jag gör just Dig upprörd eller jag skulle skada ditt känsliga sinne?! Men som jag skulle uttrycka mig ”Who F***ing cares” … Läs vad bloggen heter och sen är det upp till er läsare att tolka det jag skriver, men det är Min sanning och Mina tankar som jag Faktiskt låter er ta del av. Och det skulle jag snarare se som en glädje för er som vill försöka förstå sig på mig.
För att Ni skall förstå så vill jag berätta hur jag tänker när jag författar mina blogginlägg!
Jag är med om något här i detta liv, jag funderar genom det sen bara tömmer jag hjärnan och låter er ta del av mina tankar. Rakt Upp och ner utan någon vidare Censur. Jag skriver av mig och oftast är det just 1:a utkastet som faktiskt blir det Ni läser. Jag avskyr efterkonstruktioner eller att jag bakefter skulle sitta och redigera mig själv och mina tankar. I min värld är censur ett sätt att förneka min egen existens och så skall det ju inte riktigt vara. Några av mina blogginlägg är väl mer genomtänkta, medan andra är skrivna rakt upp och ner utan vidare tanke och ”editing”
Jag må såra någon eller kanske rent av glädja er? Men det är Ni som läsare som tolkar det jag skriver, det kan jag absolut inte ansvara för eller snarare jag bryr mig inte vidare mycket. Min blogg är mitt sätt att kunna tömma hjärnan på dom tankar och funderingar jag faktiskt har. Visst känn dig träffad rakt i hjärtat men då innebär det ju att det ligger något i det jag skriver?
Ni råkar kanske vara en del av det som jag kallar familj eller Ni kanske bara är en ytligt bekant, men Ni får tåla det som skrivs i denna blogg, för det är mitt sätt att bearbeta sådant jag går och tänker på.
Sorry om jag tar ifrån er glädjen att tro att Ni är lite förmer än oss andra. Men sådan är jag!
När jag Nu ändå skriver om hur jag fungerar skall jag passa på att köra en bokrecension… men den är gjord på Mitt alldeles eget sätt och kan ses som en provokation mot ert känsliga sinne.
ATT ÖVERLISTA JANTE – Om konsten att lyfta sig själv och andra. Tomas Gunnarsson
Detta är en betraktelse om att våga vara sig själv och våga utmana Normen i Sverige. En bok i konsten att faktiskt lära sig älska sig själv. Att inte vara en del av den grå otydliga massan som gör som mammas mormor gjorde på sin tid. Att inte vara avundsjuk på sin nästa eller varför inte inse att man duger som man är!
Patrik måste tro att jag var tokig när han hörde mig både skratta och gråta på samma gång. (Inifrån sängkammaren – jag det var där jag låg och läste) Denna bok hade så mycket igenkänning för mig. Konstiga beteende som jag faktiskt tagit med mig ifrån det dysfunktionella hem jag växte upp i. Inget ont om den familjen, men deras värderingar som dom matade mig med hela tiden. Nä idag är jag ju bara jag och det är roligt att läsa att jag faktiskt inte är SÅ helt ute och cyklar i mina teorier, trots att många i min omgivning undrar ”Vad f*n gick fel med den killen” – varje gång dom tittar på mig. Detta är en bok som jag med varmt hjärtas rekommendera till alla som känner att dom kanske inte riktigt passar in i samhället som det ser ut idag…
