Att känna sig om en belastning

Senaste tiden har varit jobbig. Tankar och funderingar på att jag utsätter Patrik för mer än vad han skall behöva. Mina anfall?! Och nu senaste veckorna min trasiga axel. Inte att förglömma när min Autism-hjärna får panik och jag måste ringa någon av tanterna… Jag får sådana tankar att jag börjar gråta… Panik!? Rädsla?! Tänk om jag förlorar den som betyder mest i mitt liv??!! Tänk om Patrik väljer bort mig på grund av att jag är jag. Tänk Om…!!!
Paniken, Tankarna, Känslorna jag inte kan sätta ord på??!!
Jag vill inte vara till last för Patrik och hans välbefinnande men tyvärr är det inget jag själv styr över…