Ensamhet=rädslan att bli Övergiven

När Patrik nu börjat arbeta är jag ensam x antal timmar… Börjar kännas bra?! Men fortfarande gnager känslan av att jag skall bli övergiven och lämnad ensam. Samtidigt som jag vet att jag inte är ensam så är det en ”känsla”. Jag vet att jag inte kommer bli övergiven. Men det är djupa spår från tidigare där jag blivit ”bortlämnad” och övergiven. Det är den rädslan jag måste arbeta med. Inte det lättaste men jag försöker. Har ju några vänner att ringa och kan till och med åka till vänner, men samtidigt vill jag inte låta mina känslor förtära dom.
Jaja det är som det är, men lite jobbigt… 🤔