Oj Vad jobbigt det blev…
För första gången på många år börjar min syster skriva till mig och jag svarar givetvis. Men sen börja min fostermor också skriva. Den vägen har jag redan vandrat och det slutade mycket illa där jag for illa. Så dit vill jag Inte igen. Valt att radera hennes meddelande och ”vänförfrågan” på FB… Jag vet inte en olustig känsla jag har svårt att slå ifrån mig… Jag Vill så gärna bevisa för henne att jag är vuxen och har ett fungerande liv trots allt!
Sen det här med Patrik han är den enda vän och familj jag faktiskt har, men det funkar inte riktigt heller… Något har hänt, jag känner att Vi inte längre rör oss åt samma håll. Men om det är som min mage känner, Vi har glidit isär! och samtidigt säger magen att fortsätta kämpa, då Vi är bra för varandra. Vi kan stötta oss på varandra eller åtminstone det är väl det som är tanken. Jag tycker jag stöttar honom 110%, men jag känner inte att jag får något tillbaka. Sen der här med intimiteten… Gud vet hur länge sen det var sen sist…
Men vad skall jag göra. Fortsätta kämpa med Patrik och vår relation Och ha kvar min familj och Vän eller gå vidare. Men då blir jag ensam igen och jakten måste börja på nytt… Jag skulle nog inte klara vara ensam Eller??? Tidigare har jag haft min fostermor och min syster, men när Nu situationen är som den är. Min syster valde bort mig på grund av Patrik och jag valde bort min fostermor på grund av vad som hände för 25-30 år sen… Alltså Utan Patrik, vem har jag då kvar som min familj… Jag tror inte Patrik förstår det eller är det just precis det han gör, då jag är Hans familj och närmaste vän…
Vad invecklat det plötsligt blivit… Nä försöka sova Nu…!
