Att livet skulle vara så…

Ja vad är egentligen livet? Härligt, Underbart, Roligt, Spännande… Tänk om det skulle vara så enkelt? Jag försöker förenkla men det går inte alltid som jag har tänkt mig. Ni vet det där med att hitta balans!? Om livet skulle vara enkelt skulle jag haft kanske haft balans hela tiden…?

Nu är i Jag i en situation där jag måste börja göra +/- listor för att komma fram till ett resultat. Första saken är om min tänder!

Om 3 veckor skall jag träffa ansvarig klinikchef Och vi skall diskutera hur går Vi skall gå vidare. Jag måste fundera om Rimligheten att ordna implantat och vad det innebär att ha dom. Jag är ingen specialist så jag måste lite på det tandläkare och kirurg säger, men om dom säger olika saker och har olika idéer? Då blir det helt plötsligt lite svårare. Som det känns just Nu har jag ingen större inspiration att lägga pengar på implantat. Kanske den här klinikchefen kan få mig att tänka om men just Nu är det svårt och det känns inte aktuellt… Väga Behov mot Rimlighet!!!!

Det andra jag skall fundera över är det här med min ledsagare. Han är Jättesnäll och helt perfekt, men det är just det som kanske är problemet. Han utmanar inte mig och han låter mig sätta agendan när Vi ses… Då han också sitter i församlingsledningen för den kyrka där jag är aktiv, så gör detta hela saken mycket svårare. Mina vänner i kyrkan säger att jag skall vara mera Mig själv och lägga ner fasaderna. Men Nu är det inte så himla lätt som man skulle tro. Att det skulle bli tyst känns så konstigt… Får nog ta hjälp Mari, fråga om råd hur jag skall lösa det här. Jag har respekt för min ledsagare och ser honom som en förebild. Det är det som gör det svårt.

Sen det här med arbetet, jag har delade tankar kring det här. Men jag vet inte riktigt. Jag skall ge det här nya schemat några månader och se var det hela leder hän. Men det är något som inte riktigt fungerar Jag kan bara inte sätta fingret på vad!!!

Sen allt det här med Patrik och min relation… Ja jag vet inte just Nu, Han säger att Vi skall göra mera tillsammans, men Han själv verkar sitta vid sin dator. Sen det här med siamesiska tvillingar… Vi behöver inte göra allt tillsammans… *suck* jag trodde att livet skulle vara lättare… Känns lite som Vi bor i samma lägenhet… (vilket VI iofs gör) men det är också allt…. Vi har inte riktigt hittat rutiner som passar oss bägge två… Vi har till och med olika dygnsrytm, tror att Patrik måste börja tänka lite på och framförallt läsa på om mina diagnoser… Jag är säker på att han fortfarande inte fattar det här med Autism/ADHD och min dissociation… Patrik är Viktig i mitt liv, men just Nu känns det som om han inte tillför balans i Vårt liv.

Jaja Nu skall överleva sommarens första varmaste dagar!!!! Blir att hålla sig inomhus och i skuggan.