Att leva i exil…
Jag har börjat fundera på det här med att vara kristen och homosexuell… Jag flydde min nuvarande församling efter att jag blivit erbjuden förbön och handpåläggning för att bota min homosexualitet… Jag försökte ha samtal med Pastorn men jag kände att jag inte nådde fram. Församlingsledningen stöttade mig, men hela händelsen skrämde mig. Idag bär jag inte mitt kors runt halsen längre. Jag lever i exil och försöker bejaka Min tro hemma. Men jag saknar gemenskapen och skratten, dom goda samtalen. Jag har förvisso valt själv att leva i exil från min församling. Men den veckan då allt nådde sin kulmen skrämde mig. Nu försöker jag hitta tillbaka, men tillsvidare håller jag mig Utanför församlingsgemenskapen?! ;(
