Resan med Mig själv – En betraktelse i att vara Jag (del 6)
När jag började skriva på den här historien i början av sommaren visste jag inte det jag vet idag. Så det här inlägget kanske är det sista eller varför inte det första i den Livsresan jag är ute på.
Jag har påbörjat en resa där jag vill hitta mig själv i min diagnos. Kanske denna resa kan hjälpa mig framåt i livets snåriga djungel. Men jag vet också att det är en resa där jag måste ”blotta min strupe”… Inte för någon annan utan för mig själv.
Samtidigt som jag är glad att jag har tagit det här beslutet, skrämmer det också mig Väldigt mycket! Men jag vet att jag har stöd. Patrik finns där, min Marie finns där. Detta är en historia jag måste berätta för att kunna gå vidare och faktiskt kunna fortsätta det goda liv jag har Nu.
I denna del och följande delar skall jag försöka förstå varför jag ibland får lite oprovocerade utbrott och varför jag faktiskt är den Goda människan jag är. Detta är fortfarande en betraktelse med minne från mitt liv. Minnen som jag valt att inte försöka komma ihåg. Men Nu är det dags! På min resa kan det inte finns hemligheter eller sådant som inte vågas berätta.
Ja som 17-åring på gymnasiet med en egen lägenhet… Jag tog min examen med godkänt och det första jag tänkte på var att FLY! Fly ifrån det obehagliga men speciellt fly ifrån mig själv. Så den sommaren jag fyllt 19 jobbade jag med flera timmars övertid. Bara för att få ihop pengar och fly Sverige. Jag sålde eller skänkte bort det jag ägde för att sätta mig på ett plan till England. Allt jag ägde var det som fanns i min resväska.
Men vilken befrielse jag hade sluppit undan henne, kvinnan som hade Makten i mitt liv. Ja det var iallafall vad jag trodde och inbillade mig! Kanske jag skulle kunna bli som mina syskon. Ha bra arbete och vara skötsam!?
Jag hamnade i London där jag första månaden levde lite som en bohem, jag sov hos okända människor oftast mot att jag betalt för mig i Natura. Jag var i London, jag kunde böga runt så mycket jag ville. ”Mamma” kunde ju inte få reda på något. Men nu skulle det inte bli så lätt som jag trodde. Man får inte flytta med sig sin A-kassa hur länge som helst och pengarna började ta slut. Jag började i det gamla igen. Om jag kunde sälja mig själv till någon äldre man var ju helgen räddad. Men till slut hann verkligheten ifatt mig. Jag var Tvungen att söka jobb. Så på den Europeiska arbetsförmedlingen hittade jag ett arbete ett par timmars tågresa från London.
På vinst och förlust reste jag upp där och klev in på hotellet och sökte jobb, Och jag fick det! Jag skulle arbeta som frukost-/Dessert- kock på ett ”lyxhotell”… Det bästa var att man som anställd fick ett rum i hotellets ”personalby”. Allt fungerande några månader men sedan kom verkligheten ikapp mig. Jag försökte ytterligare en gång gena till himlen, det slutade på ett engelskt akutsjukhus. När jag väl kom tillbaka fick jag rådet att åka hem igen till Sverige och lösa mina problem!
Den värsta av skammen att komma hem och erkänna mina misstag, men framför allt skulle jag behöva förklara mig för kvinnan som ägde mig och hade min själ inlåst!
Väl här hemma försökte jag passa in i samhället som det var. Jag bodde i en stad i södra Sverige och här fanns ju en lokal RFSL-föreningen som jag engagerade mig i. Genom den här föreningen träffade jag ett par som jag blev förälskad i och Vi 3 levde som en familj… Det var väl just här jag upptäckte att kärlek och närhet kan komma många skepnader. Jag upptäckte att man kan älska och hålla av mer än bara 1 person. Och det är väl lite där min nyfikenhet för Polyamori föddes. Detta är en sedan en tanke som jag än idag bär med mig… NB! Idag är det inte aktuellt, då jag faktiskt hittat den mannen jag känner jag vill dela mitt liv med. Men tanken finns där och kommer alltid att finnas där!
Men äventyret med m B och K skulle snart ta slut. Jag träffade Karamell-Peter. Ja den historien kan Ni läsa om, på ett annat ställe i den här bloggen. Det var iallafall så jag blev smålänning. Det var överlag en bra tid men jag levde med skammen för att Kvinnan skulle få reda på vad jag gjort och därmed också sluta älska Mig.
Att passa in här var en kamp, samtidigt som jag levde med skammen för vad Kvinnan skulle säga om mitt leverne i England. Jag kunde ju försöka skaffa mig upprättelse mot henne genom att visa att jag faktiskt kunde ha ett ordnat hem och ”kärleksfull” relation. Jag kunde bli det son hon önskat. Jag kunde bli som mina syskon, ett ordnat liv med bra inkomst och bra arbete.
Jag vet inte riktigt vad jag som skedde i min hjärna, men någonstans fick jag för mig att jag skulle bli fritidsledare. Jag skulle bli mera som min syster, jobba med barn och hjälpa andra. Men den tanken är nog något jag inte borde ha tänkt. Efter några års utbildning hamnade jag till sist på en fritidsgård och detta ledde mig till ännu ett nattligt besök på Akuten. Jag kände mig inte accepterad som människa och jag kände att Kvinnan inte respekterade att jag var vuxen.
Jag packade väskan och det var dags att Fly igen!
Starkt av dig att våga berätta din historia. Ännu starkare att du vågat sluta fly! Vissa saker som ligger bakom oss har vi med oss i ryggsäcken, men se till så det inte är eller blir blytyngder, utan vädra ut ibland så det blir luftigt och lätt i ryggsäcken. Då är det lättare att gå framåt! Och det är ju dit du är på väg!