Long Time! No See!
Kanske dags att skriva lite här. Var ju länge sen jag skrev här. Men sen har det ju hänt en del också…
För några år sen valde jag att gå till en kyrka för första gången på Väldigt länge… Jag var rädd blyg och vågade knappt kliva innanför dörren, Det här med Gud och respekt för Kyrkan är något som varit djupt inrotat och jag hade levt i en skräck att inte bli älskad för den jag är. Men i just denna kyrka var det annorlunda, jag blev välkomnad och hittade en gemenskap där jag var Välkommen och älskad. Men vid varje gång fick jag höra att jag inte var den riktiga Totte… Men Hallå!!! Jag är här och jag är Jag!!! Men tydligen tyckte inte mina vänner och församlingen detta. Den eviga frågan som ställdes Varför gömmer Du dig bakom fasader? Detta har fått mig att tänka och jag har insett att jag byggt hela mitt liv på diverse lögner och påstående. Jag har en familj och mamma som älskar mig, Jag lever för att jag Vill leva. Många existentiella frågor kom upp till ytan. Jag var helt enkelt tvungen att stanna upp och tänka efter. Är det en mammas kärlek att aldrig ringa eller hälsa på mig. Är det en mammas kärlek att behandla sitt barn som kommer på besök som en totalt främling, är det en familjs kärlek att kasta ut Mig när jag kommer på besök en julafton. Är det en mammas kärlek att Styra och Bestämma över sin vuxna sons liv.
Jag har valt att leva mitt liv för att bli älskad av en kvinna som totalt inte bryr sig om mig. Jag har valt att leva efter hennes regler och standarder. Jag har levt mitt liv genom att försöka vara den sonen hon Vill att jag skall vara. Jag har offrat mig själv mitt liv efter jakten på Hennes kärlek…??!!
Denna insikten nåddes jag av under vägen till mitt Dop. Jag kan inte låta en kvinna som satte mig på psyket när jag var 15 år för att dölja sina egna Fel och Misstag, styra och ställa i mitt liv! Jag har min egen familj som älskar mig för den Jag är. Men framför allt jag måste älska mig själv…!
Jag behöver inte jaga hennes kärlek för jag lär aldrig få den….!
Så genom min tro och min resa på dit har jag varit tvungen att ta livsomvälvande beslut och jag Har vuxit genom min tro.
Jag får nog ta fram ”boken” för att hålla ordning på allt. Ja jag har en bok där jag skriver om viktiga saker. Möten, telefonsamtal eller annat som är viktigt att jag kommer ihåg. Detta är ett tips jag fått både av ”mamma” Mari, men också en av mina kontakter på NP-center i Växjö… (jaja för er som inte vet driver landstinget ett resurscentrum där man kan gå om har en NP-diagnos, där finns det mesta som gör att man kan leva så nära ett normalt liv som möjligt…) Den här boken har redan hjälpt mig trots att jag bara haft den i några månader.
Vår terapeut (ja jag och Patrik går tillsammans hos en terapeut för att underlätta vår relation) undrade om Patrik fick läsa i denna. Men nej det får han inte… Man kan kalla det en dagbok, men med ett specifikt syfte.
*hmmm* … Det här med att jag lever med ett funktionshinder får nog bli en eget specifik blogg…! Kanske göra en helt Ny blogg, kalla där jag försöker beskriva hur det är att leva med Högfungerande autism, Adhd och Epilepsi… Så håll utkik…
Jaja det om det, vad har mer hänt.. Jo jag håller på att byta namn… Detta har ju krävt lite detektivarbete arbete och jag har fått gå igenom gamla papper som jag egentligen inte alls vill gå igenom, besök på Skatteverkets kontor… Helt plötsligt framkom det saker jag inte visste om som är kopplat till mitt namnbyte. Här pratar vi om 30-40 år gamla beslut där handläggarna oftast är för gamla eller inte finns längre. Det som är det problematiska är att min biologiska syster och hennes personuppgifter står omnämnda i samma papper… Ja vi blev omhändertagna samtidigt och hamnade på samma barnhem och så småningom i samma fosterfamilj, men det är en historia som jag Inte tänker dela med mig här.
Nu undrar Ni säkert varför jag bytte namn för 30 år sen för att Nu byta tillbaka till mitt ursprungsnamn. En enkel förklaring. När jag var 18 kände jag mig rotlös, jag kände missförstådd och oälskad. Därför beslutade jag att ta min fosterfars förnamn som mellannamn och även ta deras efternamn. Jag gjorde detta för att jag trodde att jag skulle bli en del av den familjen och bli en del av något?! Men låt oss kalla det Ung dumhet, kärlek och omsorg sitter inte i namnet, så det var ju något som var bland det mest patetiska jag gjort i jakt på att ha min egen familj.
Som en del av denna totala förändring har mina namn varit något som jag funderat på länge men inte vågat… Men Nu har jag vågat och jag är mitt i en ansökan, så att säga. Sista pappret gick iväg i torsdags efter att jag betalt några 1000-lappar. Om 3-4 månader hoppas jag att allt är färdigt så att jag kan gå vidare i livet med en Ny styrka och mina nya namn.
Vad har mera hänt… *hmmm*… Jo jag har en ny ledsagare, den här gången tror jag faktiskt att jag har hittat rätt… Jag bad en vän i min församling om hjälp och jag såg till att skaffa fram alla papper Själv och gå på alla möten Själv. Så nu har jag en jättetrevlig man som ledsagare som verkligen bryr sig om mig, som verkligen är den Vuxna förebild jag Aldrig haft i mitt liv. Vi har bara träffats 2 gånger men jag känner redan att detta kan komma att bli något Väldigt bra som Vi bägge 2 får ut något av…
Sen det här med min sysselsättning, ja det har jag också ordnat själv. Jag har själv ringt arbetsgivaren, jag har själv fyllt i alla papper. Jag stormtrivs och har bra kollegor, Men framför allt Vi har Väldigt trevligt och Vi bryr oss om varanda. Vi tar helt enkelt hand om varandra på arbetsplatsen. Så här efter några veckor är jag fortfarande i ett någon form av att försöka anpassa mina dagar till att jag Nu faktiskt måste sova och äta ordentligt, samt att jag måste hitta en bra dygnsrytm, där jag också kan vara en bra pojkvän, men samtidigt hålla fast vid mina vänner… Och nu lutar det mot att jag framöver kanske till och med kan bli timanställd och vem vet var det här kan leda hän…
Jag får ju inte glömma det här med jakt på Hus och Bil… Något jag och Patrik har som dröm, kanske mer Jag än Patrik, men han lär nog komma dig han också… men jag låter beslutet växa i honom så att han själv får komma fram till detta.
Jaja, det får bli allt för den här gången… Dags att Diska och fixa lite innan jag skall på jobbmöte
