Ännu ett steg att våga vara Jag…!
En ny dag som randas!
Just idag skall jag jobba tidigt då Vi har en 40 personers sommarbuffe nästa vecka. Men här på tåget hinner man tänka en del. Mycket handlar om Patrik och min relation med honom. Dags att med lite hjälp ta vår relation in på ”ny obruten mark” Mina tankar kring detta är positivt och jag tror det är det Vi behöver. Och jag tror det kan hjälpa Patrik på hans resa att bli hel. Det kommer dock lite olämpligt då jag också Nu håller på att sortera i det som hänt för 30-40 år sen. Men jag skall fråga min psykolog om lämpligheten att arbeta med det här parallellt. Det handlar egentligen om 2 olika problem, men bottnar i samma problematik. Så är det kontraproduktivt att arbeta med dessa 2 saker samtidigt? Men mycket av min tid upptas av dessa tankarna just om Patrik och Mig…!
Något annat som också håller på att hända som kräver mycket av min tanke är att jag börjar få Vänner samtidigt som Vi börjar få vänner. Man ser Mig, Oss i ett nytt ljus! Midsommarfester, båtturer, grillkvällar, både med egna vänner, men också med Våra vänner. Jag vill egentligen gråta för tankarna är så många. Jag har vänner som vill bjuda hem mig. Vi har vänner som vill bjuda hem Oss… Vi är en del av ett större sammanhang
Det liv jag sökt med egen familj och vänner börjar bli verklighet. Är det på riktigt eller är det bara en dröm? Är jag värd det här? Och är Vi värda det här? Konstiga familjen som faktiskt börjar ses som en helt Vanlig Svensson-familj (men det kommer Vi förvisso aldrig att bli…*hahaha*)
Börjar Jag och Vi äntligen ses för dom härliga, goda människor Vi är?
Men just det här med Patrik och Mig och det Vi skall ta tag i är den mest dominerande tanken. Ja det känns i hela kroppen att detta är något jag vill. Känslan och tanken av att Äntligen hittat ”the KÄRLEKEN”…! 🙂
Så härligt du uttrycker dig! Jag vill egentligen bara göra en reflektion, och det är att jag tror att en relation (alla delar av den) är något man hela tiden måste jobba på. Och vissa saker är viktigare än andra, och det du omnämner utan att namnge det vet jag är väldigt viktigt för dig. Därför är det givetvis också viktigt för mig. Det är kan ske inte lika viktigt för mig på ett personligt plan, men det är viktigt för mig eftersom det är viktigt för min relation med dig, då det betyder mycket för dig. Jag tror kanske inte att det någonsin kommer att bli sådär ”drömlikt lätt” som du ibland ger skenet av att önska att det skulle vara, utan snarare en kompromiss av något slag. Ett ömsesidigt givande och tagande i någon form. Hur återstår dock att nå fram till, och det är där du och jag faller till korta en aning. Men står vi bara vid varandras sida och vågar att möta det tillsammans, så tror jag att vi klarar det!