2 inlägg på raken…
*hmm* Som sagt jag har inte riktigt haft ork eller lust att skriva här trots att tanken har funnits Många gånger senaste månaden.
Tänkte den här gången skriva om en annan händelse där jag har varit med att påverka, förhoppningsvis till det bättre.
Om Ni läst tidigare inlägg så vet Ni att jag förhoppningsvis? varit med och förändrat stämningen på min arbetsplats. Det jag tänkte skriva om här har en viss anknytning men handlar om SÅ mycket mera.
Den personen som valde att ha det där samtalet med verksamhetschefen är en person som jag börjat bli riktigt bra vän med. Vi har mycket gemensamt och Vi skrattar mycket tillsammans. Men jag vet också att Hen slåss med dåligt självförtroende och att Hen inte haft det så lätt här i livet.
Så här i onsdags efter mitt kvällspass gick jag hem till stadslägenheten för att ha en lugn kväll hemma och invänta Patrik som var på en kvällsaktivitet. En halvtimme efter jag kommit hem ringer mobilen och jag ser att det är ett samtal från vederbörande. När jag svarar blir jag lite sådär ??? Hens mor har tydligen ringt till mig för att Hen har supit till och är alldeles upprörd och förstörd.
Jag hade det på känn för det hade börjat tidigare på dagen och jag hade nämnt att jag skulle sova i stan och att hen var välkommen att ringa.
Men på med skorna och jacka och ut i snöblasket. Ja jag hade ju erbjudit mig själv att komma och hälsa på… Det blev en lång kväll och innan jag ”nådde fram” i alkoholberusning och hens patetiska självömkan så hade jag fått använda både hårda ord och fått fysiskt skaka sans i Hen.
Jag hade sen tidigare eftermiddag hjälpt hen att boka samtal med en pastor i min hemförsamling (på hens egen önskan) och Vi skulle gå dit tillsammans dagen efter. Jag hade också ordnat så att Vi bägge kunde vara lediga för att kunna gå på det här samtalet.
Vårt samtal handlade mycket om självkänsla och om att passa in. Vi pratade också mycket om Gud och tro. Ett bra samtal trots att VI inte kom vidare långt första timmarna…!
Det hela slutade gott och jag övertygade hen att Alkohol INTE är rätta vägen när man dåligt och Vi hällde tillsammans ut all sprit som fanns i lägenheten.
På vårt samtal med pastorn dagen efter hände något som inte alla får vara med om. Hen valde att på plats att be tillsammans med mig och pastorn i det som kallas en överlåtelsebön.
Jag märkte hur stämningen förändrades och hur Hen verkligen ville förändra på sig. Så slutet på veckan har gått åt att leta efter trygga och stabila människor som kan fungera som ”faddrar” åt hen i den verksamhet som hen vill sig engagera i.
Ja underverk sker och jag är glad att jag hjälpt En människa till insikt.
