Mina relationer med människor
Kommit till det kapitlet i livet som handlar om relationer… Det jag fortfarande försöker mig på att förstå…
Jag har under min uppväxt haft en relatio… nja snarare inte! Min mor försökte upprätthålla en relation som gick ut på att hon bestämde och hon dikterade villkoren för mitt liv. Även som ung vuxen dikterade hon villkoren. Men hon gjorde ett fatalt misstag. Hon Låste in mig på en anstalt där hon trodde att hon kunde kontrollera mig. Kontrollera vad jag sa och vad jag gjorde. Hennes enda tanke var säkert att dölja det som hände bakom stängda dörrar i det huset jag växte upp. Hennes kontroll, Hennes agerande. Vad Han gjorde eller inte gjorde, det är fragment av bilder, fragment av minnen som jag inte riktigt kan få ihop. Men så mycket vet jag. Något hände i det hemmet som har satt spår för hela mitt liv. Men skall jag tacka henne för att hon gjorde mig till den starka människa jag är idag eller skall låta hatet bestå?
Många tankar om och hur som hela tiden pockar på min uppmärksamhet. Men som en klok människa en gång sa Lev i Nuet.
Men efter det att jag blev placerad på Odalsbro så förlorade hon makten över Mig. Jag lärde mig att bli min egen individ och sätta mig själv i första hand. Men det skulle ta Många år och många möten med människor innan jag har nått dit där jag är idag. Jag lyckades även skaffa mig många partners och flytta runt i världen. Kanske en flykt från det som varit eller bara en längtan att få se något nytt.
Med tanke att jag faktiskt varit samma stad och samma by Nu nästan 8 år… Så kanske jaq äntligen insett att jag inte tjänar på att fly. Eller har det helt enkelt med att göra att jag är trygg och jag vågar ta tag i problemen… Jaja skall sanningen fram så har jag nog inte varit ensam i den här kampen. Med på resan har jag haft 2 helt Underbara kvinnor Marie och Gabbe… Dom som lärt mig vad jag är idag och som fortfarande lär mig nya saker varje dag. Någonstans långt inne vet jag att utan Dom skulle jag inte vara den jag är idag.
Men tillbaka till det med relationer… Jag gillar egentligen inte människor eller ha människor omkring mig. Jag fungerar som bäst där jag faktiskt får styra själv och inte behöver ta hänsyn till någon annan. Men Nu har jag ju någon annan i mitt liv vilket ofta kan ställa till det riktigt ordentligt men det är ju något helt annat. Och det är ju tänkt att den här bloggen INTE skall handla om Patrik. Men detta får jag ta upp i ett annat inlägg…! (PUNKT UTROPSTECKEN)
Det skulle ju handla om mina relationer med människor och då menar jag sådana som inte är en del av min familj eller som finns i min direkta närhet. Som någon skulle kalla det, ”Mellanmänskliga relationer”. Där har jag rätt stora problem. Och ofta slutar det med katastrof. Jag har några Väldigt få alldeles extra nära vänner. Trots att jag inte komma nämna dom här är dom en viktig del i mitt liv. Men Vi skulle prata om alla andra.
Jag har nog hela mitt liv haft problem med relationer och/eller åtminstone upprätthålla dessa. Det har varit allt från ”kärleksrelationer” till vänskapsrelationer. Människor som inte insett att dom behöver ge mig Utrymme för att vara Jag. Det har väl varit likadant på mina arbetsplatser. Jag har ofta valt arbete där jag vet att jag inte behöver umgås med andra eller åtminstone ordnat så att det inte behöver bli så. Jag har många gånger försökt skapa relationer där jag måste umgås med andra men det har inte gått så bra. Varför kan jag inte riktigt svara på och jag tänker väl inte heller försöka hitta svar.
Just Nu har jag hittat ett sätt att samtidigt som jag har relationer så kan jag vara ensam, eller få vara ensam. Jag tror det är så jag fungerar och det är det människor måste förstå. Det har tagit tid, men jag känner att jag kan leva ett sådant liv. Jag har relationer där jag ges utrymme att vara ensam… Hemma, på jobbet. Resten håller jag på att lära mig, men jag har valt att omge mig med människor som kan ge mig detta.
Jaja detta är ännu ett blogginlägg där jag faktiskt försöker förstå mig själv och Tro det eller inte, Jag har lättare att förstå mig själv när jag faktiskt skriver ner det hela… Jag ser det från ett annat perspektiv. Patrik undrar ibland vad som händer i min hjärna. Jag får hoppas att han genom att läsa detta får en liten tanke. Men IGEN det var inte detta just det här inlägget skulle handla om! Utan det får jag ta en annan gång och kanske på en annan plats?! =) (Kryptiskt va?)
