Jag är ingen j***a sömmesrska :/
Dagarna som har gått har varit en riktig berg-och-dalbana… Samtidigt som man skall hitta plats åt mig att arbeta åt har jag varit hemma och stöttat Patrik i hans kamp… SÅ det blev bestämt att jag skulle ha Långledigt för att finnas tillhands för Patrik, men också för mig själv, då det varit en nedåtgående spiral i mitt liv… Det som började så bra för några veckor sen varade i 1-2 dagar sen började det gå utför.., Jag var tvungen att stötta Patrik och jag la mitt eget liv på hyllan för ett tag. Sen helt plötsligt brann min arbetsplats ner en dag… Och då skall man vara beredd på det också… Sen problemet att hitta en plats för mig att vara på…
Det känns lite som om jag inte har haft tid att andas och få Vara… Räddningen är väl det mobilspel jag har hittat… ett rätt intetsägande spel som mest fungerat för att skärma av mig lite från verkligheten… Ett måste i min situation…!!!
Iallafall så har vi den lånade symaskinen att fungera?! Så nu här under min långledighet blev det nya köksgardiner… Detta är ju en historia i sig och denna höll på att sluta illa. Patrik är tvångsmässigt fyrkantig och rak… Skulle han se en vinkel som inte är rät så går hans hjärna igång… Detta var precis vad som hände. Han såg en sydd söm som inte var absolut rak och så var helvetet igång… Det enda som jag trodde skulle fungera var att be honom pröva sy själv… och jag till och med erbjöd honom det. Men då gick det enda mera snett i skallen på honom och hela saken urartade… Han vägrade stå för det han har sagt och det hela slutade med att jag blev ARG! (Ni som har sett migh Arg vet hur det är) men inte ens detta fick Patrik att inse att han var ute på minerad mark. Det blir så ibland, Patrik glömmer Tänka innan han öppnar munnen… Lite som att han saknar konsekvenstänket.
(Istället skyller han mig för att vara För analytisk och att jag har kaostänk, men jag tänker iallafall (för det mesta)innan jag pratar)… Och när Patrik vägrar tänka efter så är det hans linje som gäller Oavsett hur fel han har…!!! Det slutade med att jag bad honom lämna köket… Jaja han gick och la sig lagom sur på att jag satte hårt mot hårt.
Jag har levt 20-25 i ständig kamp för att passa in och säga rätt saker och på den vägen har jag lärt mig att tänka efter innan jag pratar. Ärligt talat tror jag det är första gången Patrik faktiskt märker att livet är J*vligt… Men man måste fortsätta kämpa… Patrik lägger sig platt på mage och beter sig som en unge…
Jaja för att gå vidare, gardinerna kom på plats trots ojämna sömmar och lite sneda… Men det ser Bra ut och jag är mer än nöjd då det verkligen var ett kraftprov…
För att gå vidare några timmar senare skulle Patrik pröva på att sy… och då insåg han att det inte är det lättaste och han insåg att han kanske varit lite För Patrik… Men så brukar det vara.. Patrik vill inte lyssna, sen tar det några timmar för honom att inse att jag är smartare och rätt ”starkare” än vad han är… På ett sätt förstår jag honom helt och fullt, han har aldrig fått kämpa i sitt liv, och helt plötsligt står han där och han ljuset går upp för honom… Life Sucks!
