Dieter och Ensamhet när man är 2

Nu är jag tillbaka efter några veckors uppehåll… Man kan väl säga att det har varit både Upp och Ner, men överlag några bra lediga helger utan allt för många problem.

Så här tillbaka i vardagen har Vi (jag Och Patrik) bestämt att vi skall försöka gå ner lite i vikt, då genom att välja någon ”bantningsdiet” och att börja träna på byns gym…
Redan innan Vi börjat tvekar Patrik när jag ställer fram en Inte alltför ”fett” frukost utan det är lite mera LCHF-style på denna… Vad jag såg i hans ögon var besvikelse… ”Var är filen, och mackorna och lever-pastejen…” men som jag sa till honom det är bara att vänja sig vid det hela!
Dagen idag kommer gå åt att undersöka och forska vilken av 2 dieter Vi skall välja, den dyrare men ”godare” LCHF eller den billigare mindre hårda 5:2… Ett som är säkert är att det är slut på Fett och Socker i kombination och den där chipspåsen/måndag-söndag godiset går HELT bort. Vilken besvikelse jag såg i hans ögon…

Givetvis är jag den som kommer att läsa på och verkligen veta vad jag ger mig in på INNAN jag påbörjar något, det är väl lite så jag är som person. Jag vill veta vad jag ger mig in på… Nu vid frukosten menade Patrik att jag skulle vara den första som gav upp, men Nu har jag ju möjlighet att tävla och det tackar jag inte Nej till… =)=)

Något annat som dyker upp så här är att Patrik varit hemma (och ledig) snart 2-3 veckor. Och Det är ett problem, jag har insett att jag behöver EGENTID, men jag har inte fått den chansen. P säger att jag bara skall be honom, men då är vi inne på det igen att den stilen är inte min personlighet. Låt oss enkelt säga som så att jag har fått smyga undan och låsa in mig på toaletten för att få den tid jag behöver. Det kvittar vad jag gjort för inom 5 minuter har han varit där och frågat ”Vad gör DU?”, ”Mår Du bra?”…
Sen har det bara rullat på. Ja har bett honom vid flertalet gånger att arbeta några timmar, bara för att jag skall få frid och ro! Men han är ju ”sjuk” den där febern som bara han känner… gör att han inte ”orkar” arbeta, hans chef har sagt att han inte ”behöver” arbeta…
Visst älskar jag honom och jag vill INTE bli av med honom, men jag måste för Sjuttsingen få min egentid. Vi gör Allt tillsammans, Går i Kyrkan, Åker till stan, Handlar på ICA… När skall JAG få min egentid!!! 
Helt klart Måste han åka till sitt arbete snart.

Alla farhågor som fanns när jag visste att han skulle arbeta hemma, trots att VI mer eller mindre bor i Lammhult (det med den större lägenheten) känner jag mig fortfarande ”bevakad”, Uppassad, ja Allt det där som var en del av min barndom… och som jag avskydde och lärde mig att hatad!