Den sista biten av pusslet…
Ni som följer mig på den här bloggen, vet att jag tänkt byta mitt efternamn. Och även ta bort min fosterfars namn som jag använder. Nu är alla papper ifyllda och Nu skall det bara läggas på lådan.
I många år har jag burit min fosterfamiljs efternamn. Detta bytte jag till mig, som en desperat handling, när jag blev myndig. Jag trodde att jag skulle bli en del av min fosterfamilj. Men den känslan har tyvärr inte infunnit sig. Så jag väljer att gå tillbaka till det namn jag hade under mina första 18 levnadsår.
Som läget sett ut dom senaste åren, har jag själv valt att klippa banden till min fosterfamilj. Mina fosterbröder får gärna finnas kvar som vänner om Dom vill, men jag vill inte bära den familjens efternamn längre. Vad rör min syster och vår relation är det upp till henne att bestämma. Hon vet var hon kan hitta mig!
Så här en tid framöver kommer jag mer och mer börja använda både mitt biologiska efternamn och min fosterfamiljs efternamn, fram tills dess att myndigheterna godkänt mitt byte.
Det borde inte spela någon roll Vad jag heter i efternamn! Men för mig är det en viktig symbolhandling då jag inte längre har någon vidare kontakt med min fosterfamilj och känslan av att ha dom som familj inte funnits på Många år.
Den familj jag har skapat är Jag och Patrik, hur okonventionellt det än må vara så är Patrik en del av min familj och jag hoppas att det kommer förbli så. Visst Vi är totalt Olika och Vi har Många diskussioner om det mesta (faktiskt) men när det väl gäller och Vi måste fungera som en familj så gör Vi det. Tillsammans är Jag och Patrik Starka…
Ni som undrar eller Nu skulle fråga Varför? så tänker jag inte svara något på detta, utan jag låter detta vara och jag tittar framåt.
Så det är mycket Nytt som händer här närmaste månaderna! Med Ny adress och ett kommande ny-gammalt efternamn kommer det bli lite schizofrent att leva Mitt liv. Men så är det när det skall till förändring!
Hej Totte
Du skriver att jag vet var Du finns..
Likaså till dig. Behovet av syskon behöver gå på två håll. Ibland behöver jag också bara bli lyssnad på utan att få råd eller en lur i örat…😉/Lise-Lotte
Ja du Syrran ibland blir inte våra samtal som Vi tänkt oss. Oftast då vi missförstår varandra. Jag skall göra mitt bästa för att ändra på den situationen.